Med hjälp av elektromyografi (EMG) och olika nervstimuleringstester (NCS) kan den kliniska misstanken om sjukdom bekräftas. För fastställande av diagnos behövs vävnadsprover. Elektrodiagnostiken är till stor hjälp för veterinären vid bedömning av varifrån dessa prover bör tas.
Hur går undersökningen till?
Elektrodiagnostisk undersökning utförs med hjälp av tunna kabelförsedda nålar (elektroder) kopplade till en stimulatorbox, dator med högtalare och skärm för avläsning/-lyssning resp. nervstimulering. Nålarna placeras i den muskel man vill undersöka och riktas mot de nerver man avser att stimulera. Vid sjukdom kan onormal elektrisk aktivitet uppstå spontant i muskulaturen vilket ger upphov till olika typer av ljud och grafer vid elektromyografi (EMG). Nervfunktionen kan vara påverkad på flera sätt och nivåer längs nervbanan. Genom varierande stimuleringstester framställs flertalet olika grafer och uträkningar som är till stor hjälp vid bedömningen av vilken/vilka delar som är påverkade.
För ett tillförlitligt resultat behöver katten vara muskelavslappnad och ligga helt stilla. Av den anledningen blir patienten nedsövd alternativt sederad med hjälp av lugnande medel.