Hur fungerar röntgen för hundar?
Vid en röntgenundersökning producerar en röntgenapparat röntgenstrålar som får passera den del av kroppen som ska undersökas. De strålar som inte absorberas av hundens kropp träffar en digital detektor som är placerad under hunden. Olika vävnader har olika röntgentäthet, det vill säga olika mycket röntgenstrålning kan passera igenom.
Röntgenstrålningen passerar relativt lätt igenom muskler och andra mjukdelar i kroppen, men har svårare att tränga igenom den hård vävnad som skelett och emalj - mjukdelar och benvävnad framträder därför med olika röntgentäthet på röntgenbilden. Skelettet ser nästan vitt ut på röntgenbilden, medan kroppens organ och muskler har olika grå nyanser. I områden med mycket luft, som lungorna, passerar en stor del av röntgenstrålningen rakt igenom och resulterar i svarta områden på bilden.
Förberedelser inför röntgen
Förberedelserna inför röntgen varierar beroende på vad som ska undersökas. Vid röntgen av leder och skelett behöver hunden som regel vara sederad (ha fått en lugnande spruta) för ligga helt stilla i rätt position. Då blir röntgenbilderna så tydliga och lätta att avläsa som möjligt. När hunden är sederad brukar antalet bilder som behöver tas om minska och ju färre bilder som behöver tas, desto mindre blir stråldosen. Hunden bör vara fastande inför röntgenundersökningar av skelettet.
Hundar som röntgas på grund av symtom från magen eller brösthålan brukar inte ges sedering, men vid undersökning av bukhålan kan det i vissa fall vara en fördel om hunden inte nyss har ätit. Om magsäcken innehåller en stor mängd mat kan detta nämligen skymma en del av de andra organen i området. Vissa röntgenundersökningar kräver att tarmarna är tömda. I dessa fall kan hunden behöva ett lavemang innan undersökningen kan påbörjas. Detta ges i så fall i samband med besöket.
Röntgenundersökning av brösthålan kräver ingen specifik förberedelse.
Hur går en röntgenundersökning till?
Alla som ska befinna sig inne i röntgenrummet vid undersökningen får klä på sig blyförkläde och ofta även halsskydd samt eventuellt blyhandskar. Du eller röntgenpersonalen hjälper hunden att komma upp på röntgenbordet. Den kroppsdel som ska undersökas placeras under röntgenapparaten. Vid alla undersökningar tas minst två projektioner, vanligen en bild från sidan och en bild under- eller framifrån. Ytterligare bilder kan ibland tas enligt ett förutbestämt protokoll, beroende på vilken kroppsdel som ska undersökas och vad frågeställningen i remissen är.
Hunden måste vara helt stilla medan bilden tas. Ofta är det djurägaren som får till uppgift att hålla hunden i rätt position. Röntgenpersonalen utför ett stort antal röntgenundersökningar i sitt arbete och det är viktigt att minimera mängden strålning de utsätts för så gott det går. När det är möjligt står därför röntgenpersonalen i ett annat rum när bilden tas. Ögonblicket innan bilden tas hörs ett surrande ljud från röntgenapparaten. När bilden är tagen finns ingen röntgenstrålning kvar i patienten eller i rummet där undersökningen utförs.
Vad händer efter röntgenundersökningen?
Veterinären kan vanligtvis lämna besked om resultatet i samband med undersökningen, men ibland lämnas svaret ut först efter att en expert har granskat bilderna. Ibland kan det bli aktuellt att komplettera röntgenundersökningen med uppföljande bilder efter en viss tid, eller att kombinera undersökningen med andra undersökningar.
Vem får vara med vid röntgen?
Du som djurägare får vanligtvis vara med vid röntgen, både för att ge din hund trygghet och för att hjälpa till att hålla hunden i rätt position. Personer under 18 år och gravida kvinnor får dock inte vara med vid röntgenundersökningen. Alla som vistas i röntgenrummet när röntgenbilden tas måste klä på sig blyförkläde som skyddar mot strålningen.