Ultraljud är ett högfrekvent ljud som alstras och mottas av en så kallad transducer (sändar-/mottagarenhet). Ljudvågorna som skickas iväg reflekteras på olika sätt av kroppens olika vävnader och tidsskillnaden mellan sändning och mottagning mäts. En dator bearbetar resultatet som sen åskådliggörs på en TV-monitor.
De vanligaste ultraljudsundersökningarna är bukultraljud och ekokardiografi (ultraljud av hjärta). Vid en bukultraljudsundersökning undersöks bukorganen inklusive kärl och lymfknutor. Förändringar i t ex lever, njurar och livmoder kan bedömas. Vid ett ekokardiografi undersöks hjärtat, hjärtsäcken samt kärlen till och från hjärtat.
Förberedelse inför ultraljud
Hunden eller katten bör helst vara fastande i några timmar före besöket. Vid ultraljudsundersökning av urinblåsan bör urinblåsan vara fylld.
Så går ultraljudsundersökning till
Vid bukundersökning ligger djuret vanligtvis på rygg, oftast i en mjuk vagga. I de flesta fall rakas buken. Vid undersökning av hjärtat ligger patienten som regel på sidan, oftast med ett EKG påkopplat.
För att skapa god kontakt mellan ultraljudsgivaren och huden används vanligen sprit och/eller gelé. Hudirritation kan uppstå av rakningen och gelén så avspolning av området med vatten rekommenderas efter undersökningen. De flesta ultraljudsundersökningar går bra att utföra utan att ge lugnande medel.
Ärftliga sjukdomar
Ultraljud används även för att påvisa/utesluta ärftliga sjukdomar i så kallade ”screening-program”.
Risker med ultraljud
Det finns inga kända risker med ultraljudsundersökning, såväl gravida kvinnor och barn under 18 år får närvara vid undersökningen.