Denna röntgemetod har använts sedan 1982 vid universitetet i Pennsylvania, USA. Metoden mäter glappet i leden sk distraction index (DI) och hundar med ett värde över 0,55 (DI) innebär en större risk för att hunden kan få höftledsdysplasi eller få grad C, D eller E vid SKKs analys. Fördelen med att förutsäga om hunden kommer att få dåliga höfter är att veterinären kan ge råd hur valpen skall födas upp, tränas och eventuellt opereras för att minska artros i leden. Metoden kan också ge värdefull information för avelsarbetet med att välja de med lägst DI och tidigt veta vilka som ej lämpar sig som avelshund. De digitala röntgenbilderna skickas till analys i Pennsylvania, USA som läser bilder från hela världen. Avläsnings-svaret beskriver hur individen (din hund) ser ut (dysplasi och pålagringar) och vad den har för DI samt hur bra den är inom rasen.
Nackdelar med metoden är att analyserna bara genomförs på ett ställe och att det finns en risk för överdiagnostisering. Detta innebär att det finns en liten risk att hundar med bra höfter blir klassad som ”riskhöft”. Unga hundar med DI under 0,55 har stor sannolikhet att få grad A och B vid SKK röntgen dvs .friska höftleder och lämpliga för avel.
Vid en PennHIP-röntgen sövs hunden på vanligt sätt. Den sövda hunden placeras på rygg på röntgenbordet och från detta läge tas tre röntgenbilder där bakbenen sätts i olika positioner.
De tre lägena är:
1. utsträckta höfter,
2. komprimerade höfter och
3. distraktion (fingerad belastning).
1. Det utsträckta benläget är lika som vid vanlig höftledsröntgen och kan även avläsas som ett sådant.
2. Vid det komprimerade läget använder man sig av hjälpmedel för att trycka i hop höfterna från sidorna. Benen hålls då i 90 graders vinkel, lika det läge som när hunden står på benen. Röntgenbilden från detta läge visar hur väl kulan passar in i skålen.
3. Vid det belastade läget (distraktion) sätter man ett hjälpmedel mellan benen, som även här hålls i 90 graders vinkel, man trycker sedan lätt för att fingera kroppslig belastning motsvarande hundens viktfördelning på bakbenen, och i det läget tas röntgenbilden. I de båda senare fallen handlar det inte om några kraftiga belastningar, det är inget som gör ont på hunden.
Att det redan vid 16 veckors ålder går att bedömma höftleden beror på att Smith genom 10 år av forskning belagt att det inte är någon skillnad mellan en höftled som röntgas vi 4 månaders ålder, 1 år, 2 år eller 3 år. Höftleden överensstämmer helt med de senare gjorda röntgentillfällen. Det är också mer säkert att sedera en hund som fyllt fyra månader utan att komplikationer uppstår.
Undersökningens tre röntgenlägen
Från de tre lägesbilderna från röntgen, kan PennHIP-metoden avläsas. Jämförelser mellan bilderna gör att man kan mäta hur tajt höften sitter. Mätningen sker framförallt från bilderna 2 och 3. Vid kompressionsbilden sätter man en mittpunkt i den cirkel som utgörs av höftledsskålen och en punkt vid mittpunkten på höftkulan. När man sedan jämför dessa två punkter med distraktionsbilden (belastade ben) kan man avläsa hur mycket höftledskulan glider ur sitt fäste. Man räknar ut hur långt i från varandra dessa två punkter hamnar.
Mätinstrumentet Distraction Index
PennHIP använder sig av en egen skala för att mäta glappet i leden. Skalan som används kallas för Distraction?Index (DI) och anges i steg från noll till ett. Där alltså 0 är en totalt felfri höft och 1 en gravt felaktig höft. Ju lägre DI desto tajtare höfter. Ger avläsningen ett värde under 0.3 DI så har hunden en mycket tajt höft. Dessa värden är upprepningsbara, alltså de ger samma resultat varje gång - vid varje avläsning och även vid förnyad röntgen. Därför blir PennHIP en helt igenom objektiv avläsningsmetod för höftledens slapphetsgrad.
Bedömning av höftledsröntgen med PennHIP
Från forskningen vet man att olika raser har olika benägenhet att utveckla artros därför är Distraction Index också rasanpassat. Varje ras har sin egen skala och varje ras har fått sitt eget medeltal. För t ex golden retriever så är medeltalet 0.54 DI, höfter som ligger under det värdet tillmäts de tajtare. Vill man åstadkomma bättre höftledsstatus ska man alltså välja en hund som ligger under det värdet vid ett avelsval. Redan efter bara någon generation kan man se effekten av valet. Avkomman har tajtare höfter och därmed kommer man närmare höftledsfriska hundar, både i dessa generationer som i kommande, om man fortsätter att använda metoden som hjälpmedel i avelsurvalet. Databasen i PennHIP Distraction Index kommer från hela världen och har idag ett register på tusentals hundar och över 160 raser, registret växer ständigt.
Allt fler väljer att använda PennHIP som ett komplement till den vedertagna röntgen. PennHIP-metoden har använts i över 10 år, och inte ett enda fall har kunnats konstaterats gett fel avläsningssvar. Hundar som röntgades vid tidig ålder har obducerats vid sin död och där svaret varit tajta höfter, så har hunden även vid sin död haft tajta höfter. De äldsta hundarna som obducerats har varit 14 år. Innan metoden lanserades, har Gail Smith tillsammans med flera veterinärer, forskat i 10 år.
PennHIP för avelshundar
Aveln kan koncentreras på de djur som har stramast höfter (inget eller litet glapp i höftleden). Därmed minskas risken för avkomman att utveckla arthros i höftleden.
PennHIP för ”vanliga” hundar (t ex de som vill kunna aktivera sin hund - träna, tävla osv) För den enskilda ägaren kan PennHIP också vara till hjälp. Många satsar på en hund för att kunna träna eller tävla i olika hundsportsammanhang, eller så ska hunden bli en arbetande hund i människans tjänst. Om man då redan vid 16 veckor får en status på att höften är slapp, kan ägaren tillsammans med veterinär sätta in ett åtgärdsprogram för att lindra utvecklingen. Genom foder, medicinering och anpassad motion kan hunden få en bättre chans att inte utveckla alltför kraftig HD och hålla sig starkare i höften genom åren.
Vem kan utföra PennHIP-röntgen
Rätt utförd höftledsröntgen med PennHIP-metoden kan du bara få av specialutbildad veterinär. Röntgenbilder accepteras endast från utbildade och certifierade PennHIP-veterinärer. Avläsningen av röntgenbilderna görs i USA på Pennsylvania University. De skickas åter som en konfidentiell handling till den PennHIP-utbildade veterinär som genomfört röntgen. Svaret stannar alltså mellan hundägaren och veterinären. Det är upp till hundägaren att besluta hur han eller hon vill använda sig av informationen. Svaret kan alltså inte ses eller läsas i något register