Före narkosen
En allmän undersökning, inklusive kontroll av hjärta och lungor, utförs normalt av veterinär inför varje narkos. Ibland kompletteras undersökningen med blodprovsanalyser, röntgen eller ultraljud för att veterinären ska kunna göra en individuell riskbedömning för djuret. Narkosen anpassas efter varje djurs allmäntillstånd och sjukdomsbild. Hänsyn tas även till ras, ålder och djurets storlek.
Innan hunden eller katten sövs ges vanligen lugnande och smärtstillande läkemedel, så kallad premedicinering. Lugnande läkemedel används för att minska stress och oro hos djuret och för att narkosen ska bli mer stabil. Smärtlindring ges innan operationen påbörjas för att förhindra att smärtförnimmelser uppstår under och efter operationen. Ungefär 30 minuter efter premedicinering brukar hunden eller katten vara redo att sövas.
Narkosen
Vilken narkosmetod som används beror bland annat på vilket ingrepp som ska utföras, djurets ras, ålder och sjukdomshistoria samt operationsavdelningens rutiner. Narkosmedlet kan ges som en injektion i en muskel eller direkt i blodet via en venkateter. Djuret kan även få andas in narkosmedlet. Ofta används en kombination av dessa metoder.
Vanligtvis inleds narkosen med att narkosmedel ges som en injektion i en venkateter eller i en muskel. Om ingreppet som ska utföras går snabbt kan detta vara tillräckligt. Om ingreppet tar längre tid behövs upprepad tillförsel av narkosmedel vilket antingen kan ske direkt i blodet via en injektionspump eller genom att patienten andas in narkosgas, så kallad inhalationsnarkos. Den senare är en vanlig narkosmetod vid AniCuras djursjukhus och djurkliniker. För att hunden eller katten ska kunna andas in narkosgasen förs en andningstub ned i luftstrupen. Den nedre delen av tuben omges av en ballongliknande kudde, så kallad kuff, som fylls med luft. Denna förhindrar läckage av narkosgas till omgivningen samt säkerställer att maginnehåll inte hamnar i luftvägarna om hunden eller katten skulle kräkas under narkosen. Djuret andas in narkosgas blandat med syre/luft. Inhalationsnarkos anses vara en skonsam narkosmetod eftersom djuret andas ut det mesta av narkosgaserna igen och kroppen behöver därför inte bryta ned större delen av narkosmedlet. Efter avslutad operation stängs tillförseln av narkosmedel av och djuret får andas syrgas tills det vaknar. Vid vissa operationer används en ventilator som styr andningen.
Övervakning
Under hela narkosen övervakar en narkossköterska, i samarbete med ansvarig veterinär, noggrant narkosdjupet och djurets välbefinnande. Andning, puls, blodtryck, blodets syremättnad och kroppstemperaturen registreras under hela narkosen. Som hjälpmedel har sköterskan övervakningsutrustning som mäter alla dessa parametrar. Kroppstemperaturen hålls stabil bland annat genom att hunden eller katten ligger på en värmedyna och får ett tempererat dropp.
Uppvaknande
När hunden eller katten börjar vakna tas andningstuben bort och djuret förs till uppvakningsavdelningen. Här övervakas djuret noggrant till dess att det är helt vaket. Uppvaknandet sker i en lugn, varm miljö med dämpad belysning där regelbundna kontroller av allmäntillstånd, puls, andning och kroppstemperatur utförs. Vid behov ges fortsatt dropp och smärtlindring.
När hunden eller katten har vaknat
Djuret får stanna kvar på djursjukhuset eller kliniken tills veterinären bedömer att den återhämtat sig tillräckligt från narkosen för att kunna åka hem. Viss effekt av narkosmedlet kan finnas kvar även efter hemgång. Ett djur som varit sövt ska därför inte lämnas ensam utan övervakning samma dag. Ibland är ingreppet av sådan art att djuret behöver fortsatt vård med bland annat smärtlindring efteråt. Då får det stanna kvar på djursjukhusets vårdavdelning.
Risker och komplikationer med narkos
Narkos innebär alltid en viss risk, även om den idag är betydligt mindre än tidigare. För en ung, frisk hund eller katt är riskerna vid sövning mycket små. När det gäller äldre djur, som kanske har en känd eller ännu ej upptäckt sjukdom, ökar riskerna något. Inför varje narkos tillämpas en individuell bedömning där hänsyn tas till djurets ålder, ras, storlek och eventuella sjukdomshistoria. Riskerna måste alltid vägas mot vinsterna av att djuret sövs. Tala om för veterinären om du känner dig orolig så att du kan få svar på alla dina frågor och funderingar.