Undersökningen börjar med att veterinären frågar ägaren/medföljaren om hundens eller kattens sjukdomshistoria (anamnes). Det är bra om den som följer med vid besöket känner djuret väl. Om symtomen kommer och går är det värdefullt om de kan dokumenteras på film eller bild. Har djuret varit hos annan veterinär så kan en journalkopia från den kliniken tas med till besöket.
Efter anamnesen utför veterinären en klinisk undersökning, då bland annat djurets allmäntillstånd, andning, hjärtfunktion, cirkulation, hull, eventuell uttorkning eller hälta mm bedöms. Beroende på vad djurets besvär är kan undersöknings- och utredningsgången variera något. I en del fall behövs blodprover eller röntgenundersökning, i andra fall kan exempelvis urinprov eller ultraljudsundersökning bli aktuellt. I en del fall behöver vidare utredningar göras, t ex vissa hormonanalyser eller mer avancerade undersökningar hos specialistveterinärer. I så fall planeras ytterligare besök in för fortsatt utredning.
Behandlingen av djurets sjukdom kan inledas i samband med besöket, exempelvis genom spolning av inflammerade analsäckar med antiseptiskt medel eller rengöring av inflammerade öron. I andra fall planeras ytterligare ett besök in för behandlingen (t ex för en del kirurgiska ingrepp) eller så får djurägaren med sig ett recept på läkemedel och/eller skriftliga råd för fortsatt vård hemma.
En del undersökningar kräver speciella förberedelser innan besöket. Till exempel är det viktigt att djuret inte har kissat nyligen inför en ultraljudsundersökning av urinblåsan, likaså om veterinären önskar ett urinprov för vidare utredning. Det kan också vara bra att avstå från att ge djuret mat ett par timmar innan besöket. Ibland kan lugnande preparat behöva ges för att en undersökning ska kunna genomföras och ibland behövs blodprov. Resultatet av blodprovsanalyserna blir säkrare om djuret har fastat inför provtagningen.