Bakgrund
Den turkiska vankatten, eller turken kort och gott, är en gammal och relativt ovanlig kattras. Den tros härstamma från trakterna omkring Vansjön i Turkiet. Van är beläget i de karga bergsområdena i östra Turkiet, och har ett klimat som kännetecknas av kalla, stränga vintrar och förhållandevis varma somrar. Vankatten har anpassat sig till klimatet genom att sätta en tjock vinterpäls och fälla mycket hår inför sommarsäsongen. Den korta och tunna sommarpälsen tros ha varit en fördel när vankatten tog sina svalkande bad.
Från början kallades rasen för turkisk katt, eller turk, men namnet ändrades 1979 för att inte vankatten skulle förväxlas med en annan välkänd turkisk ras, den turkiska angoran. År 1960 godkändes turkisk van som ras av det internationella kattförbundet FIFe.
I Turkiet räknas vankatten som en ursprungsras, och den står under bevarande av Turkiets lantbruksuniversitet och Ankara Zoo.
Personlighet
Turkisk van är livlig, lekfull och gillar att ha skoj. Den vill gärna leka och umgås med både andra djur och med människor. Vankatten tenderar att knyta starka band till sina människor och begär en hel del uppmärksamhet från dem. De gillar att hoppa, klättra och apportera, och de tar gärna initiativ till lek genom att komma och ge dig olika leksaker.
Den här härliga, kärleksfulla katten vill bli involverad i allt som händer, och den njuter av att kura ihop sig i ditt knä. Men även om turkisk van är en mysig och trevlig familjekatt vill den bli kelad med på sina egna villkor. Den har inte speciellt mycket tålamod med personer som drar den i svansen eller försöker lyfta eller smeka den när den inte själv är med på noterna.
Utseende, storlek och vikt
Turkisk van ska inte förväxlas med turkisk angora. Det här är en stor katt, vars päls är semilång och kashmirliknande. Kroppen är stark och kraftfull, bröstet brett och benen långa och muskulösa. Huvudet har formen av en bred kil, nosen är rundad, öronen måttligt stora och ögonen stora och ovala. Precis som angora kan van ha olikfärgade ögon, med ett blått och ett bärnstensfärgat öga. Ett annat utmärkande drag är den buskiga svansen, som för tankarna till en ekorresvans.
Hanarna är mycket större och mer muskulösa än honkatterna. Medan en vanhona har en genomsnittsvikt på 3-6 kg kan en fullvuxen hane väga så mycket som 8 kg. På grund av storleken tar det lång tid innan vankatten är fullt utvecklad. Helt färdigväxt är den först vid omkring 3 till 5 års ålder. Å andra sidan kan den leva länge. Förväntad livslängd för en turkisk van är 13 år eller mer.
Färg
Turkisk van har en karaktäristisk teckning - vanmönstrad - som innebär att den är helt vit på kroppen men färgad på svans och huvud. Den kan ibland också ha färgade fläckar på bålen och benen. Den här typen av färgteckning kan ses även hos andra kattraser och djurslag, och orsakas av den så kallade piebaldgenen. Denna gen medför fläckvis avsaknad av pigment, vilket yttrar sig som vita fläckar.
Den vita pälsen får inte ha gula inslag. På de färgade områdena är många olika färger tillåtna, däribland röd, brun, creme och sköldpadd. Svansen är helt färgad, medan huvudet helst bara ska ha två fläckar på hjässan, åtskilda av en vit bläs.
Pälsvård
Pälsen hos en turkisk van brukar beskrivas som kashmirliknande. Den är semilång och väldigt mjuk. Turkisk van har ingen underull, vilket ger pälsen ett slätt och elegant utseende. Hos kattungar och ungkatter är inte pälsen fullt utvecklad. Det är inte förrän katten kommer upp i 2-årsåldern som pälsen når sin fulla längd. Det är stor skillnad på sommarpälsen och vinterpälsen - sommartid är den förhållandevis kort och tunn, men på vintern får vankatten lång och tjock päls. Trots att turkisk van ger intryck av att behöva mycket pälsvård är den faktiskt ganska lätt att sköta om. Det räcker med att dra en kam eller karda genom pälsen en gång i veckan, åtminstone sommartid. Den tjocka vinterpälsen kan behöva kammas lite oftare. Vankatten gillar att leka med vatten, men är inte nödvändigtvis förtjust i att bli badad. Håren tycks dessutom vara lite vattenavvisande, vilket kan göra badande till en utmaning. Däremot brukar den torka relativt fort.
Särskilda kännetecken för rasen
Medan många katter skyr vatten som pesten är den turkiska vankatten positivt inställd. Den badar gärna och är en god simmare. Det finns många vittnesmål om hur vankatter hoppar in i duschar, leker med rinnande kranar och plaskar i vattenpölar. Varför turkisk van är så förtjust i vatten är inte känt, men en teori är att katterna runt Vansjön badade för att svalka sig och fånga fisk.
Ärftliga sjukdomar
Ingen katt går helt säker för ärftliga sjukdomar, vare sig det är en vanlig huskatt eller en raskatt med stamtavla. Turkisk van är i allmänhet en frisk ras, men precis som andra katter kan den drabbas av den ärftliga hjärtsjukdomen HCM (hypertrofisk kardiomyopati).
Foder
Eftersom turkisk van är en storvuxen katt gäller det att se till att den inte blir ännu större. Övervikt är vanligt hos katter och kan medföra hälsorisker som till exempel diabetes och ledvärk. Servera din katt lagom stora portioner välbalanserat foder av hög kvalitet. Om katten är matglad och har lätt för att gå upp i vikt bör du ge den foder med lägre enerigiinnehåll. Rådfråga personalen på din lokala djurklinik om du vill ha tips på vad som är lämpligt för just din katt.