Bakgrund
Den sibiriska katten härstammar från de ryska skogarna, där den i första hand var populär som husdjur åt de nomader, fiskare och jägare som befolkade Sibirien. I rysk litteratur och folksagor tillskrivs den ofta magiska egenskaper, och den sägs ha funnits i minst tusen år. I den sibiriska skogen utvecklades rasen till en fantastisk jägare med tjock och vattentät päls, perfekt anpassad till det kalla, ogästvänliga klimatet. Rasen har länge varit mycket populär i Ryssland men på grund av den strikta exportkontrollen erkändes den inte internationellt förrän på 1990-talet. Till Sverige kom de första sibiriska katterna år 2000.
Personlighet
Den här vackra rasen är perfekt som sällskapskatt i familjen. Det är en aktiv katt som samtidigt är social och har ett milt temperament. Den trivs i människors sällskap utan att vara särskilt krävande eller i ständigt behov av uppmärksamhet. Oftast är den väldigt nöjd med att bara få vara nära dig och hålla koll på vad du gör. Sibiriern är också pratsam och kommunicerar med bedårande, lågmälda jamanden och kvittranden. Den går fint ihop med både barn och vuxna, och oftast också med andra katter och hundar. Den kan vara lite reserverad mot främlingar till en början, men så snart den vant sig vinner den allas hjärtan.
Detta är en intelligent och smart katt som gillar stimulans i form av att lära sig trick och den uppskattar interaktiva leksaker. Pga detta liknar många den sibiriska katten vid en hund. Den älskar att klättra och lägger sig gärna på högt belägna platser för att ha uppsikt över sina domäner. Om du inte ständigt vill se katten balansera högst upp på bokhyllorna är det alltså bra att investera i ett katträd.
Storlek, vikt och utseende
Den sibiriska katten har en muskulös kropp med stora tassar, lång svans och en kort, kraftig hals med en rejäl pälskrage. Huvudet är något rundat med tofsprydda öron och stora, ovala ögon som sitter brett isär.
Den sibiriska katten är en medelstor till stor ras som utvecklas långsamt och når oftast inte sin fulla fysik förrän vid flera års ålder. Hanen väger 7–9 kg och honan 4,5–7 kg.
Färg
Pälsen kan ha många olika färger och mönster. Ögonen är antingen gröna, guldgula eller kopparfärgade. Det finns sibirier med blå ögon, men det är ovanligt och förekommer oftast i kombination med vit päls.
Pälsvård
Det täta, halvlånga pälsen har tre lager där ytterpälsen är vattenavstötande och känns något hård vid beröring. Sibiriern kräver relativt lite pälsvård då den inte är så benägen att utveckla tovor. En genomborstning då och då är oftast fullt tillräckligt.
Särskilda kännetecken för rasen
Sibiriska katter gillar faktiskt vatten, så bli inte förvånad om du hittar katten plaskandes i fågelbadet.
Är sibiriska katter allergivänliga?
Den sibiriska katten anses ibland vara en allergivänlig ras. Människor som är allergiska mot katt reagerar ofta på ett protein som kallas Fel d1. Detta protein utsöndras bland annat i saliv och hud. Många sibiriska katter utsöndrar lägre halter av Fel d1 än andra raser, varför en del allergiker reagerar mindre på just sibiriern. Det finns dock inga som helst garantier för att man som allergiker tål denna kattras eftersom mängden Fel d1 som utsöndras skiljer sig väsentligt åt individer emellan och känsligheten hos allergiker varierar.
Ärftliga sjukdomar
Sibiriska katter är i allmänhet friska, men hypertrofisk kardiomyopati (HCM) förekommer i rasen. HCM är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt och innebär en förtjockning av hjärtmuskeln vilket på sikt kan leda till komplikationer som hjärtsvikt eller blodproppsbildning. Det finns inget botemedel mot HCM. Många uppfödare väljer att ultraljudsundersöka sina avelskatter regelbundet för att säkerställa att de inte har några förändringar på hjärtat. På så sätt kan man motverka att avkomman får sjukdomen.
Det förekommer även polycystisk njursjukdom (PKD) hos sibiriska katter. Denna sjukdom orsakar cystor (vätskefyllda hålrum) som utvecklas över tid. Detta leder till förstorade njurar, nedsatt njurfunktion och till sist till njursvikt. Sjukdomen diagnostiseras med hjälp av en ultraljudsundersökning, något som rekommenderas inför avel. Det finns även ett genetiskt test som kan avgöra om djuret bär på en gen för PKD (PKD1) men då sjukdomen kan uppkomma till följd av andra förändringar än PKD1 så utesluter inte ett negativt gentest att katten bär på sjukdomen.
Foder
Precis som för andra katter ska utfodringen baseras på ålder, storlek och aktivitetsnivå. Det är en fördel att utfodra katten med en varierad kost, där blötmat ingår som en viktig komponent. Rådgör alltid med din veterinär om du är osäker på vilket foder som passar bäst för din katt.