Bakgrund
Orientaliskt korthår är en brittisk ras som har funnits sedan 1950-talet. Den är resultatet av experimentell avel som hade till syfte att få fram helfärgade varianter av siamesen. Siamesrasens avelsbas hade blivit kraftigt försvagad i samband med andra världskriget, och genom orientalaveln hoppades man även kunna bredda siamesernas genpool i Storbritannien.
Med rasen siames som grund gjordes inkorsningar med brittiskt och amerikanskt korthår, Russian blue, abessinier och vanlig huskatt. De kattungar som saknade siamesens typiska maskning återkorsades med siames. Därmed var de första generationerna av orientalkatter födda.
1958 blev rasen godkänd under namnet Chestnut Brown Foreign. Senare bytte den namn till Havanna Brown, och detta är fortfarande det officiella namnet för orientaler i USA. Rasen orientaliskt långhår är lite nyare, och blev godkänd av det internationella kattförbundet FIFe först 1985. Långhåren kallades länge för javaneser, men sedan 2004 är det officiella namnet orientaliskt långhår.
Personlighet
I likhet med siamesen är orientalkatterna mycket förtjusta i människor. De blir ofta väldigt fästa vid sina ägare, så om du skaffar en oriental bör du ställa in dig på att få en nära vänskap som varar för livet.
Det här är klyftiga, kärleksfulla och talföra katter, som är nyfikna och atletiska till sin natur. De älskar action och nya, spännande lekar och övningar, till exempel kattpussel, klickerträning och apportering. Om du inte underhåller orientalens behov av mental stimulans kommer den att hitta på egna sätt att aktivera sig och få din uppmärksamhet. Den kan till exempel hitta nya gömställen, klättra upp på möbler, titta på TV eller lära sig öppna skåp och lådor.
Orientalen brukar acceptera såväl andra katter som hundar och barn. Den använder gärna sin lite raspiga röst - mycket och ofta. Med en oriental i hemmet kan du räkna med att få höra massvis av goda kattråd, peppiga jamanden, avvikande åsikter och vädjanden om din uppmärksamhet.
Utseende, storlek och vikt
Orientalerna är medelstora katter som i många avseenden är identiska med siameser. Den tubformade kroppen är muskulös och slank, med långa, smala ben och svans. Huvudet är trekantigt och kilformat, med en lång nos och stora, triangelformade öron. Ögonen är mandelformade och lite snedställda. Ögonen ska vara gröna, eller ibland vara olikfärgade eller blåa, beroende på pälsfärg. En fullvuxen orientalhane väger omkring 3,5 - 5,5 kg och honan 2,5 - 3,5 kg.
Färg
Till skillnad från siamesen är orientalerna helfärgade. De ska inte ha maskning, men andra mönster är tillåtna, såsom tabby, sköldpaddsfärgad och smoke, såväl som enfärgade.
Pälsvård
Pälsen hos en orientaliskt korthår är kort, silkeslen och saknar underull, medan orientaliskt långhår har lång päls, i synnerhet på halsen, skuldrorna och svansen. För en orientaliskt korthår brukar det räcka att kamma eller borsta pälsen ett par gånger i månaden för att få bort lösa hårstrån. Långhårskatterna behöver borstas några gånger i veckan för att förebygga tovor och trassel. Avsluta pälsvården med att stryka över pälsen med händerna, en torr trasa eller ett sämskskinn, så blir den extra blank och fin.
Särskilda kännetecken för rasen
De orientaliska katternas starka band till sina människor gör att de kan ha svårt att anpassa sig till förlusten av en närstående. Se till att introducera din oriental för många olika människor och platser - för de här katterna är socialisering särskilt viktigt för att de ska känna sig trygga och bekväma i olika sammanhang.
Ärftliga sjukdomar
Både orientaliskt korthår och långhår kan drabbas av likartade hälsoproblem som siameserna. Dit hör ärftlig leveramyloidos, som kan leda till nedsatt leverfunktion, hjärtsjukdomen dilaterad kardiomyopati samt ögonsjukdomen PRA, progressiv retinal atrofi. I Sverige finns ett hälsoprogram för PRA, som bygger på gentestning av katter som ska användas i avel. Det finns även en lite ökad risk för neurologiskt orsakad skelning, samt för blåssten.
Foder
Näringsriktigt foder i lagom stora portioner är A och O för alla katter, och orientalerna är inget undantag. Det finns inga speciella utfodringskrav för de här katterna, utan de kan serveras såväl torrfoder som blötmat. Se bara till att du ger din katt ett välbalanserat fullfoder, så att den får i sig alla vitaminer och mineraler som den behöver.
Kattungar och växande katter bör få äta kattungefoder, eftersom de har ett större behov av fett och proteiner än en fullvuxen katt. Kastrerade katter och seniorer har också andra näringsbehov och kan behöva specialfoder för att inte lägga på hullet. Om du är osäker på vad du bör ge din katt att äta är du alltid välkommen att rådfråga personalen på din lokala djurklinik.