Bakgrund
Vid första anblicken kan europén se ut som vilken huskatt som helst, men faktum är att det är en erkänd ras, som har både rasbeskrivning och stambok. Det är inte tillåtet att korsa den med andra raser eller med bondkatter.
Europékatten har funnits i Sverige sedan 400-talet, och räknas som en ursprungsras. Europén har sina rötter i det gamla Romarriket, då den härstammar från de katter som följde med de romerska erövrarna över kontinenten. Dessa katter blev särskilt uppskattade på bondgårdar eftersom de var mycket skickliga jägare som kunde hjälpa till att hålla gnagarpopulationen under kontroll. Sedan dess har europén på många håll ansetts vara den ursprungliga huskatten, eftersom den är en direkt ättling till de allra tidigaste domesticerade katterna.
Europeiskt korthår har varit en godkänd ras i Sverige sedan 1940-talet. Fram till början av 1980-talet hade europén och brittiskt korthår samma rasstandard hos det internationella kattförbundet FIFe, likväl som hos det svenska kattförbundet Sverak, men 1982 blev brittiskt korthår en egen ras. Europén ingår i Sveriges nationella bevarandeansvar, vilket bland annat innebär att det finns en plan för att rasen ska behålla sin genetiska variation. År 2022 utnämnde Sverak europén till en svensk nationalras. Merparten av européerna finns i Sverige och Finland.
Personlighet
Det finns en stor variation i temperament och beteende bland européerna - ingen katt är den andra lik. Men i allmänhet är katter av den här rasen modiga, kärleksfulla och tycker om att leka. Typiskt för rasen är att den är social, avslappnad och anpassningsbar. Den har lätt för att komma överens med både barn, hundar och andra djur. Ett annat vanligt karaktärsdrag är att den kan bli ganska revirhävdande, och den tvekar inte att försvara sig om det behövs.
Europén kan anpassa sig till ett liv som innekatt, men då behöver du se till att den får fysisk och mental stimulans på andra sätt. Interaktiva leksaker, som kattpussel, kan vara en bra utmaning och ge europén utlopp för sina jaktinstinkter på ett konstruktivt sätt.
Utseende, storlek och vikt
Enligt rasstandarden är europén en medelstor till stor katt, med en muskulös och lite satt kroppsform. Pälsen är kort och tät, svansen medellång och avsmalnande mot svanstippen. Huvudet är stort och kan uppfattas som runt, men det är något längre än vad det är brett, och hakan är kraftig. Nosen ska vara medellång och rak, och med en liten inbuktning närmast ögonen. Benen är stadiga och av medellängd, tassarna runda.
Godkända ögonfärger för européer är bärnstensgula, blå och gröna. Tvåfärgade ögon förekommer också. En européhane brukar väga omkring 6-7 kg och en hona 5-6 kg.
Färg
Pälsfärgen liknar ofta den hos huskatter och bondkatter. Europén kan vara både enfärgad och tecknad - till exempel är grårandig (tabby) en klassisk teckning. De flesta färger är godkända - som svart, röd, blå, grå - men chokladfärger och maskning är inte tillåtet.
Pälsvård
Européns korta, täta päls är lätt att ta hand om. Det brukar räcka med att borsta pälsen en gång i veckan för att hålla den blank och fin, men vid fällning kan man behöva borsta den oftare för att bli kvitt lösa hår.
Särskilda kännetecken för rasen
Precis som andra katter kan européerna ibland få “kattfnatt”, när de rusar runt för att bli av med överskottsenergi. Men de kan också njuta av långa eftermiddagslurar eller krypa intill sin människa för en stunds mysande. Europén har rykte om sig att vara balanserad och avslappnad. Den är duktig på att göra sig förstådd utan att jama, men kan använda jamandet som en sista utväg när kroppsspråket inte räcker till.
Ärtfliga sjukdomar
Generellt sett är europén en frisk och tålig kattras, som ofta uppnår en hög ålder. Det finns inga specifika hälsoprogram för rasen, men många uppfödare väljer att göra så kallad HCM-screening. Hypertrofisk kardiomyopati, HCM, är en sorts hjärtsjukdom som har en ärftlig komponent.
Foder
Européerna är inte kända för att vara kräsmagade, men en del av dem kan vara petiga med maten. Har du en mer sparsmakad europé kan du lätt få en uppfattning om vad den gillar att äta genom att observera den. Har du däremot en storätare hemma behöver du se upp så att du inte ger den för mycket mat. Övervikt är ett relativt vanligt problem hos rasen. Du bör också försöka aktivera katten fysiskt genom lekar och träning, särskilt om den lever som innekatt.