Bakgrund
Brittiskt korthår härstammar inte helt oväntat från Storbritannien, men rötterna finns hos egyptiska katter med romerskt ursprung som importerades av britterna på 1880-talet. På den tiden kallades rasen för ”British Blue” tack vare den säregna blå (grå) färg som samtliga katter då hade. British Blue blev en populär sällskapskatt kring sekelskiftet och den syntes ofta på utställningar.
Under första och andra världskriget minskade dock uppfödningen av dessa katter och på 1950-talet fanns det inte många katter kvar. Rasen tillfördes då nytt genetiskt material genom korsningar med inhemska korthåriga katter, russian blue, perserkatter med flera.
Till en början fanns en gemensam rasstandard för brittiskt korthår och brittiskt långhår, men i början av 1980-talet beslutade det internationella raskattsförbundet FIFe att erkänna dem som två olika raser.
Personlighet
Brittiskt korthår är en lugn katt som är tillgiven, vänlig och lättsam. Den kan beskrivas som en snäll och tystlåten kompis som inte kräver mycket och som är måttligt aktiv. De är inte särskilt närgångna men gillar att vara i din närhet och de kommer oftast bra överens med familjens övriga husdjur. Gästande människor är inget problem så länge katten får bekanta sig med sällskapet i sin egen takt.
Det är inte ovanligt att brittiska korthår ogillar att bli burna. Många britter föredrar att få behålla sin värdighet med tassarna stadigt i marken.
Utseende, storlek och vikt
Brittiskt korthår är en medelstor till stor katt med en stor, muskulös kropp. Den har korta, starka ben och kort svans, runda fasta tassar och en rundad svansspets. Den liknar en nalle med sin tjocka, plyschliknande päls, det stora runda huvudet med de fylliga kinderna, sina stora runda ögon och den trubbiga nosen. Fullvuxna hanar väger 5–7 kilo och honor väger 3–5 kilo.
Färg
Den här katten kan ha nästan vilken färg och vilket mönster som helst utöver den ursprungliga blå (grå) färgen. De kan till exempel ha färger som svart, vit, beige, chokladbrun, röd- eller kanelbrun, ljusbrun, lila, tabby eller sköldpaddsfärg och de kan också vara maskade. Ögonen kan vara blå, gröna, guldgula eller kopparfärgade, beroende på pälsens färg.
Pälsvård
Den korta, täta pälsen är lättskött – ett par borstningar i veckan räcker. Om katten vistas mycket utomhus behöver du borsta den oftare under våren när den fäller vinterpälsen.
Särskilda kännetecken för rasen
Eftersom brittiskt korthår är en ganska storvuxen och tung ras mognar den sent och har oftast inte nått sin fulla fysik förrän vid 3–4 års ålder.
Ärftliga sjukdomar
Brittiskt korthår är i allmänhet en frisk ras, men hypertrofisk kardiomyopati (HCM) förekommer i rasen. HCM är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt och innebär en förtjockning av hjärtmuskeln vilket på sikt kan leda till komplikationer som hjärtsvikt eller blodproppsbildning. Det finns inget botemedel mot HCM. En del uppfödare väljer att ultraljudsundersöka sina avelskatter regelbundet för att säkerställa att de inte har några förändringar på hjärtat. På så sätt kan man motverka att avkomman får sjukdomen.
Inslaget av perserkatter i stamtavlan innebär en liten risk för polycystisk njursjukdom (PKD). Denna sjukdom orsakar cystor (vätskefyllda hålrum) som utvecklas över tid. Detta leder till förstorade njurar, nedsatt njurfunktion och till sist till njursvikt. Sjukdomen kan diagnostiseras med hjälp av en ultraljudsundersökning och det finns ett genetiskt test som kan avgöra om djuret bär på den sjukliga genen.
Foder
Precis som för andra katter ska utfodringen baseras på ålder, storlek och aktivitetsnivå. Det är en fördel att utfodra katten med en varierad kost, där blötmat ingår som en viktig komponent. Rådgör alltid med din veterinär om du är osäker på vilket foder som passar bäst för din katt.
Övervikt och fetma är ett vanligt hälsoproblem hos katt. Kom ihåg att det är betydligt lättare att förhindra övervikt än att åtgärda det. Korrekt utfodring och uppmuntran till aktivitet, i synnerhet om katten lever som innekatt, är viktiga delar i förebyggandet av övervikt.