I de allra flesta fall är den underliggande orsaken till hypertyreos hos katter en godartad tumör i sköldkörteln. I ca 1-2 % av fallen är tumören elakartad. Det är vanligtvis katter över 8 år som drabbas, men sjukdomen kan även uppträda hos yngre individer. Hypertyreos är den vanligaste ämnesomsättningssjukdomen hos äldre katter, och huskatter löper något större risk att utveckla sjukdomen än raskatter.
Sjukdomen förvärras med tiden om den lämnas obehandlad. Med korrekt behandling kan ofta symtomen hanteras och katten kan leva ett normalt liv.
Symtom
Ämnesomsättningshormonet T4 är ett viktigt hormon, som påverkar många av kroppens funktioner och organ. Ett överskott av ämnesomsättningshormonet kan medföra följande symtom:
- Viktnedgång trots oförändrad eller ökad aptit
- Ökad törst och urinering
- Förändrad pälskvalitet
- Förändrat beteende (ofta rastlöshet/ökad aktivitetsnivå, men ibland kan även ses att katten gärna går undan och blir mindre social)
- Kräkningar och diarré
Diagnos
Veterinären kan fatta misstanke om hypertyreos utifrån kattens sjukdomshistoria och symtom vid den kliniska undersökningen. Diagnosen ställs genom ett enkelt blodprov, där nivån av ämnesomsättningshormonet analyseras. För att utesluta andra sjukdomsorsaker görs oftast även andra blodanalyser. Hos enstaka patienter kan nivån av ämnesomsättningshormon vara mycket nära den normala, och i dessa fall kan ytterligare undersökningar behövas.
Det är inte ovanligt att hjärtat påverkas av den ökade hormonmängden. Om den kliniska undersökningen visar att hjärtat är påverkat kan det bli aktuellt med vidare undersökningar med bland annat ultraljud.
Behandling
Det finns idag fyra effektiva behandlingsmetoder:
Foder
Det finns ett särskilt veterinärfoder med ett mycket lågt innehåll av jod. Eftersom jod är en av beståndsdelarna i ämnesomsättningshormonet så innebär den minskade tillförseln att kroppen inte längre kan producera så stora mängder av hormonet. Denna behandlingsmetod kräver att katten inte äter något annat än detta foder.
Läkemedel
Nivåerna av sköldkörtelhormon kan hållas i schack med medicinsk behandling. I så fall krävs individuell anpassning av dosen, men vid rätt dosering är behandlingen relativt säker och katten kan äta vad den vill. Medicinen kan ge vissa biverkningar hos en mindre andel av patienterna, oftast i form av kräkningar, minskad aptit, håglöshet eller klåda. Medicinen ges i tablettform, 1-2 ggr/dag och behandlingen är livslång.
Kirurgi
Man kan på kirurgisk väg avlägsna den sjukliga delen av sköldkörteln. I vissa fall uppkommer en ny knuta i den kvarvarande sköldkörtelvävnaden, så att symtomen återkommer. Det finns även risk för att katten får för låg produktion av sköldkörtelhormon, vilket i så fall kan behöva behandlas medicinskt. ¨
Radioaktiv jod
Radioaktiv jod kan injiceras subkutant, varefter den ansamlas i sköldkörteln och förstör den sjukliga vävnaden. Metoden brukar vara framgångsrik, men kräver inläggning på djursjukhus som har godkännande för att utföra proceduren.