Dyspné kan drabba alla katter oavsett ålder och ras, men är vanligare hos katter med kort nos och trånga andningsvägar som t ex perserkatter.
Symtom
Mild dyspné är inte alltid lätt att upptäcka. Symtomen kan vara ökat användande av bukmuskulaturen vid andning, nedsatt tolerans för ansträngning, nedstämdhet, försämrad aptit och att katten går och gömmer sig. Vid svårare dyspné andas katten med öppen mun, andas med tydlig hjälp av bukmuskulaturen samt kan föredra att sitta eller stå upp framför att ligga ner.
Katter med akut eller svår dyspné är ofta påverkade, och minsta förvärrande av tillståndet kan i värsta fall bli livshotande. Hantera i så fall katten lugnt och varsamt, och uppsök djursjukhus snarast!
Diagnos
När det har konstaterats att katten har dyspné försöker veterinären avgöra om andningsbesvären är mest uttalade i samband med inandning eller utandning, och om den underliggande orsaken finns i de övre eller de nedre luftvägarna.
Det finns många orsaker till dyspné, som exempelvis följande:
- Vätska i lungorna (lungödem)
- Vätska runtom lungorna (hydrothorax)
- Hinder i övre luftvägarna (t ex främmande föremål, förlamning)
- Lunginflammation (pneumoni)
- Kraftig övervikt
- Ökat blodtryck i lungorna
- Lungblödning
- Vätska i bukhålan (ascites)
- Kompensation för (sjukligt) förändrad ämnesomsättning
- Tumörer i brösthålan
- Nervositet
Ibland kan veterinären ställa diagnos utifrån kännedom om ras, sjukdomshistoria och klinisk undersökning, men ofta krävs röntgen av lungorna samt blodprover. Beroende på sjukdomsmisstanke kan ytterligare provtagningar bli aktuella:
- Undersökning av blodets levringsförmåga (koagulationstest)
- Undersökning av celler från luftvägarna
- Titta ner i luftvägarna med hjälp av ett s k endoskop (bronkoskopi)
- Titta in i näshålan (rhinoskopi)
- Ultraljudsundersökning av hjärtat
- CT-undersökning av brösthålan eller näshålan
Behandling
Behandlingen avgörs av vad som är den underliggande orsaken till dyspnén.