Bakgrund
Vargliknande fårhundar tros ha funnits i Tyskland ända sedan 600-talet, och hundens utseende kunde då variera stort avseende färg, storlek och kroppsbyggnad. 1871 började den preussiska ryttmästaren Max von Stephanitz bedriva målinriktad avel av det som senare skulle bli schäferhunden. Genom ett unikt avelsprogram strävade han och en grupp andra uppfödare efter att få fram en allsidig brukshund. Målet var en orädd, lojal och uthållig arbetshund med ett robust temperament för användning inom polis och militär verksamhet. Schäferhunden var populär i krigstider och en av världens kanske mest kända schäfrar var Adolf Hitlers hund Blondi.
Även idag är schäfern en populär brukshund som används för många olika sorters arbete. Rasen har funnits med på tio-i-topplistan över Sveriges vanligaste hundar i många år.
Temperament
Schäfern är trogen, pålitlig och har en hög arbetskapacitet, med imponerande självförtroende och stabilitet. Rasen är intelligent, har lätt för att lära och älskar att jobba tillsammans med sin förare. Den tar sig glatt an nya utmaningar och passar för de flesta typer av arbetsuppgifter. Schäfern älskar människor och är alltid lojal mot matte eller husse. Den är nyfiken men samtidigt vaksam av naturen. Det är en social hund som gillar att interagera, men utan att vara påflugen. Schäfern är en populär ras för användning inom såväl polisen som militärväsendet.
Aktivitetsnivå
En schäfer är framavlad för arbete och därför behöver den aktiveras. Den gillar att röra på sig, är följsam och lyder villigt ägarens kommandon. Eftersom schäfrar är vallhundar i grunden är de framavlade för att alltid ha god kontakt med föraren. En schäfer som bara får uppleva promenader i lugna villakvarter och vistelse i trädgården tröttnar förmodligen så småningom – den behöver mer aktivitet än så. För att må riktigt bra behöver den mental stimulans, men också rejält med motion.
En schäfer kräver tydliga ramar och konsekvent uppfostran och träning. Liksom för all hundträning gäller att träning och utbildning ska baseras på positiva metoder.
Pälsvård
Pälsen är tät och medellång med en relativt tjock underull. Schäfrar fäller en del så pälsen bör borstas igenom regelbundet, och även om du gör det får du räkna med en del hundhår i hemmet. Den täta pälsen skyddar hunden väl i alla väder.
Storlek och vikt
Hanar: 60-65 cm.
Tikar: 55-60 cm.
Vikt: 25-40 kg.
Färg
En schäfer är vanligtvis svart eller grå med gula, bruna eller röda tecken. Även helsvarta schäfrar förekommer.
Ärftliga sjukdomar
Det förekommer en del hälsoproblem inom rasen. Innan du köper en schäfer ska du därför alltid ta reda på så mycket som möjligt om föräldrarnas och tidigare anfäders hälsa.
Några förekommande ärftliga sjukdomar är:
- Höftledsdysplasi
- Armbågsledsdysplasi
- Osteochondritis dissecans (OCD)
- Degenerativ myelopati (också kallat ”schäfervinglighet”)
- Dilaterad kardiomyopati (DCM)
- Atopisk dermatit
Foder
När du väljer foder till din schäfer är det viktigt att du hittar en sort som uppfyller alla hundens behov. Särskilt viktigt är det att välja rätt valpfoder under det första levnadsåret eftersom hunden då har en snabb tillväxt. När hunden vuxit färdigt väljer du ett foder anpassat för aktivitetsnivån. För att minska belastningen på hundens leder är det viktigt att den inte tillåts bli överviktig. Är du osäker på vilket foder du ska ge din hund och hur mycket kan du alltid rådgöra med din veterinär.
Typ
Vall- och boskapshund