Bakgrund
Taxens hemland är Tyskland och där har den varit känd sedan medeltiden. Dess ursprung är delvis höljt i dunkel men sannolikt härstammar den från kortbenta stövarhundar. Det sägs att namnet kommer från tyskans ”dachs” som betyder ”grävling”. Faktum är att rasen först utvecklades för att kunna ta sig in i grävlingsgryt. Den långa kroppen, de vassa klorna och de korta benen gjorde taxen till en skicklig grävare och underjordisk jägare. På 1800-talet blev taxen mer populär som sällskapsdjur än som jakthund. Taxen blev mycket populär bland Europas kungligheter, till exempel hos drottning Victoria. Senare kom dock rasens popularitet att störtdyka. I och med att taxen är en tysk hundras bidrog andra världskriget till att göra den mindre populär. Några decennier senare hade dock rasen återhämtat sig. Idag är taxen inte bara en duktig arbetskamrat för många jägare, utan också en självklar familjehund. Den har legat på topplistan över de mest populära hundraserna ända sedan 1950-talet.
Temperament
Taxen må vara liten, men den har en stor personlighet. Den besitter många egenskaper som gör den till en mycket uppskattad sällskapshund. Den är lojal, kärleksfull och tålig. Taxen är känd för att vara en bra familjehund eftersom den ofta trivs tillsammans med barn, och den är en alldeles utmärkt vakthund. Det är en energisk liten hund men med ett jämnt temperament. Taxar är också kända för att vara självständiga vilket ibland slår över i envishet.
Aktivitetsnivå
Taxen är en aktiv hund som kräver regelbunden motion och stimulans för att må bra. Missbedöm inte de korta benen – den här hunden är framavlad för att arbeta aktivt tillsammans med sin ägare många timmar under jaktpassen.
Utöver dagliga promenader behöver den också ges utrymme att röra på sig lite mer ordentligt. Lek tillsammans med några hundkompisar i samma storlek eller en lite längre vandring är sådant som taxen ofta uppskattar. Den har också en mycket välutvecklad nos som den älskar att använda, till exempel genom personsök, personspår eller viltspår. En understimulerad tax kan lätt utveckla oönskade beteenden.
Pälsvård
Det finns tre olika pälsvarianter hos tax: korthår, strävhår och långhår. Den korthåriga varianten behöver så gott som ingen pälsvård medan de långhåriga och strävhåriga varianterna behöver en del omsorg. Långhårsvarianten måste borstas och badas regelbundet för att pälsen ska hållas i god kondition och för att motverka bildandet av tovor. Strävhåriga taxar behöver trimmas en eller flera gånger per år. I gengäld fäller de mycket begränsat.
Träning
Taxens envishet gör att den kan vara en utmaning att träna och du behöver vara både konsekvent och utrustad med en stor portion tålamod för att lyckas med träningen. Det är viktigt att endast använda positiva metoder med riklig belöning och aldrig bestraffa hunden. Kom ihåg att en hund som gör fel oftast inte förstår vad du vill av den.
Eftersom taxen avlades fram för att användas i jakt besitter den starka jaktinstinkter som till viss del kan vara svåra att kontrollera för den som önskar hålla taxen som ren sällskapshund. Som jaktkamrat är den förstås ett alldeles utmärkt val givet sin bakgrund, och den är mycket mångsidig i skogen. Även för den som inte aktivt jagar med sin tax så är viltspår en mycket uppskattad aktivitet.
Dess vaktinstinkter gör att den behöver en del social träning redan i tidig ålder, för att inte uppfatta främmande människor som något den ska försvara familjen mot.
Storlek och vikt
Taxen finns i tre olika storlekar, och det är bröstomfånget som avgör vilken storlekskategori den tillhör.
Kanintax: bröstomfång upp till 30 cm, vikt ca 3–4 kg.
Dvärgtax: bröstomfång 30–35 cm, vikt ca 4–6 kg.
Normalstor tax: bröstomfång över 35 cm, vikt helst inte över 9 kg.
Färg
Taxar förekommer i många olika färger. Godkända färger är enfärgat rött, svart eller brunt med tantecken (brunrött), viltfärgat (endast strävhårsvarianten), olika varianter av merle (fläckig) samt brindle (strimmig). Utöver dessa förekommer en del icke-godkända färger hos tax, däribland creme, piebald och blå med tantecken.
Särskilda kännetecken för rasen
Bakgrunden till taxens korta ben är en speciell typ av dvärgväxt som kallas kondrodystrofi. Detta innebär att dess huvud och kropp är normalstora men pga. en genetiskt förändrad tillväxt genom brosken i benen blir hundens ben oproportionerligt korta. Kondrodystrofi är förknippat med en ökad risk för diskbråck.
Ärftliga sjukdomar
Taxen är i allmänhet en frisk ras som ofta uppnår en hög ålder. Det största hälsoproblemet hos tax är risken för diskbråck. Hos taxen åldras och förkalkas diskerna mellan ryggkotorna tidigare än hos andra raser, vilket gör att de mister sin stötdämpande förmåga. Detta gör disken känsligare för stötar och annan mekanisk påverkan och den riskerar att gå sönder vilket oftast resulterar i ett diskbråck. Detta kan vara mycket akut och kräva operation för att hunden ska ha en chans att tillfriskna.
Inom rasen förekommer även myxomatös mitralisklaffssjukdom (MMVD, kallades tidigare endokardos) – en sjukdom där en hjärtklaff förändras så att hunden riskerar att utveckla hjärtsvikt.
Hos tax förekommer ögonsjukdomen PRA och det rekommenderas att hundar som används i avel ögonlyses regelbundet.
Foder
Varje hund är unik och utfodringen ska anpassas efter hundens ålder, storlek och aktivitetsnivå. Rådgör med din veterinär om du känner dig osäker på hur du bäst utfodrar din hund. Rasen har relativt stor aptit i jämförelse med många andra raser, så var observant så att den inte blir överviktig.
En överviktig tax löper en än större risk att drabbas av diskbråck.
Typ
Jakthund för gryt- och drevjakt