Bakgrund
Liksom namnet antyder har shetland sheepdog, eller sheltie som den oftast kallas, sitt ursprung på Shetlandsöarna. Rasen var en gång bondens bästa vän - en pålitlig vallhund och gårdsvaktare. Den karga naturen och det hårda klimatet på ön bidrog till utvecklandet av en liten, robust och tålig hund. Med all sannolikhet är det working collie som är rasens stamfader, och likheten mellan collie och sheltie är slående. Historien talar för att inblandning har skett med hundar som kom till de vindpinade öarna tillsammans med fiskare. Både den norska buhunden och de mindre varianterna av den tyska spetsen nämns som troliga inslag. De små fårhundarna blev snabbt populära och hade hög status bland invånarna på öarna. Så småningom upptäcktes de även av besökande seglare som tog med sig några exemplar av hundarna till Storbritannien som sällskapshundar. Den första rasklubben bildades på Shetland 1906 och 1930 kom den första individen till Sverige.
Temperament
Sheltien är lätt att älska tack vare sin speciella karaktär. Den har vallhundens alla positiva egenskaper - snabbtänkt, lättlärd, arbetsvillig, lojal och följsam. Dess tillgivna personlighet har gjort den omåttligt populär som sällskapshund men den har även nått enorma framgångar inom hundsporten. Rasen fungerar väl för det stora flertalet hundsportgrenar, men det är kanske som agilityhund som rasen blivit mest känd. Genom sitt ursprung som gårdsvaktare är sheltien av naturen ofta reserverad mot främlingar och är snabb att skälla om den upplever att det finns inkräktare i dess territorium. Detta gör dem förstås till utmärkta vakthundar, men för att undvika osämja med de närmaste grannarna är det en klok idé att lära den att vara tyst på kommando. Sheltien umgås oftast problemfritt med andra hundar oavsett kön och den är mycket sällan orsak till några konflikter eller slagsmål.
Aktivitetsnivå
Rasens kvickhet, smidighet och spänst är typiska egenskaper. Detta gör den också till en exceptionell hund i prestationssporter, och den dominerar vanligtvis sin storleksgrupp inom agility. Om du har en aktiv livsstil finner du en god vän i sheltien, då den är energisk och älskar att röra på sig. Den behöver mycket aktivering både fysiskt och mentalt för att må bra. Shelties är intelligenta hundar och behöver få uppgifter att utföra för att inte bli uttråkade. Kom ihåg att träna hunden med positiv förstärkning eftersom detta är en känslig hund.
Pälsvård
Sheltiens päls består av två lager, där underullen är kort och tät och täckhåret är hårt och långt. Rasens päls är mer lättskött än man vid första anblick kan tro, men den bör borstas en eller ett par gånger i veckan – oftare under fällning. Du kan underlätta processen genom att fukta pälsen med lite vatten. Var särskilt uppmärksam på pälsen bakom öronen vilken är betydligt mjukare och tenderar att tova sig. Pälsen runt och under tassarna behöver trimmas med sax någon gång då och då. Hur ofta rasen behöver badas varierar från hund till hund, men en frisk päls är både smuts- och vattenavstötande, så oftast behöver de bara bada när de är riktigt smutsiga. När du badar din sheltie är det viktigt att torka den ordentligt ända in till huden, helst med en hårtork.
Träning
Shelties är mycket intelligenta och behöver arbetsuppgifter och utmaningar att arbeta med. Den lär sig mycket snabbt och det tillsammans med dess smidighet och snabbhet har gjort den populär som hundsporthund. Den är mycket signalkänslig och behöver inga starka kommandon för att utföra sin uppgift. Den vill gärna vara sin ägare till lags, gör den fel är det för att den inte förstår vad du vill att den ska göra. Använd mjuka inlärningsmetoder och rikligt med beröm så har du en hund som gör vad som helst för dig.
Storlek och vikt
Sheltien uppvisar stor variation i storlek. För hanar är mankhöjden oftast 35-39 cm och för tikar 33-38 cm.
Färg
Shetland sheepdog förekommer i flera färgvarianter. De vanligaste färgerna är sobel (gulbrun i olika nyanser och skuggningar), trefärgad (svart, vit och brun) samt blue merle. Typiskt sett har sheltien en vit krage, vitt bröst, vita tassar och vit svanstipp. Rasen förekommer även i enbart svartvitt.
Ärftliga sjukdomar
Rasen är behäftad med få rasrelaterade sjukdomar, men det finns några sjukdomar som förekommer inom rasen, däribland:
CEA (collie eye anomaly)
CEA är en utvecklingsrubbning i ögats bakre delar och kan leda till blindhet.
PRA (progressiv retinal atrofi)
PRA är en progressiv näthinnesjukdom som leder till blindhet.
Felaktigt placerade ögonhår
Slipped tendon – en luxation av ytliga böjsenan i hasleden.
Viktig information: parning mellan två merlefärgade hundar ska undvikas då det kan resultera i avkommor med blindhet, dövhet och andra allvarliga sjukdomar.
Foder
Utfodringen ska anpassas efter hundens ålder, storlek och aktivitetsnivå. Det är viktigt att sheltien inte tillåts bli överviktig då det kan öka risken för ledproblem. Rådgör med veterinär om du känner dig osäker på hur du bäst utfodrar din hund.
Typ
Vallhund