Bakgrund
Berner sennen härstammar från området kring Bern i schweiziska Alperna. Den har länge använts som en allsidig gårdshund, med uppgifter som att vakta, dra tunga laster och valla boskap. Det sägs att rasen kan härledas 2000 år tillbaka i tiden till mastiffliknande hundar som kom till Schweiz med de romerska arméerna. Dessa korsades med lokala hundar för att få fram hundar som kunde hjälpa till i jordbruket.
På 1800-talet hade dessa hundar inget särskilt namn, men senare användes namnet Dürrbächler efter det bergiga alpområdet Dürrbach söder om Bern. Namnet berner sennen började inte användas förrän 1909. Samtidigt döptes den schweiziska hundklubben för rasen om till Berner-Sennenhund-Klub eftersom hunden ansågs vara nationalhund för kantonen Bern.
Idag är rasen en mycket populär familjehund, men den används också som vall- och draghund i delar av världen.
Temperament
Hundens ursprung har gjort den orädd och trygg, men den är också vaksam och uppmärksam på vad som händer omkring den. Den är hängiven sin familj och oftast mycket snäll mot barn. Den vill gärna vara sin ägare till lags, vilket innebär att den är lätt att träna. En berner sennen ska aldrig vara skygg eller uppvisa aggressivt beteende.
Aktivitetsnivå
En berner sennen behöver rejält med aktivering och motion varje dag. Precis som alla hundar behöver de också mental aktivering för att må bra. Berner sennen är inte så vanlig inom hundsporten idag, men det finns ett antal berner sennens som tränar såväl lydnad som olika bruksgrenar. Svenska Sennenhundklubben har utformat ett drag- och arbetsprov utifrån rasens ursprungliga användningsområde.
Pälsvård
Berner sennen har en tjock, relativt lång päls. Den kräver viss omsorg för att hållas ren och fri från tovor. Den fäller två gånger om året, tikar fäller även i samband med löp och valpning. Gör det till en god vana att borsta igenom pälsen en gång i veckan, oftare under fällning.
Träning
Rasen är i allmänhet ganska lätt att ha att göra med – den är snäll och tillgiven och gillar att arbeta och lära sig nya saker. En del berner sennens har ett mjukt temperament som gör dem känsliga för tillrättavisningar etc. Därför är det viktigt att ge dem en kärleksfull men bestämd uppfostran. All träning ska ske med positiv förstärkning och inte med bestraffning. Kom ihåg att en hund som gör fel oftast inte förstår vad du vill av den.
Storlek och vikt
Berner sennen är både stor och muskulös. Hanhundar väger ca 40–54 kilo och tikar väger ca 31–45 kilo. Hanar blir 64–70 cm höga och tikar blir 58–66 cm.
Färg
Rasen är trefärgad med svart grundfärg och tecken i brunt och vitt.
Ärftliga sjukdomar
Det förekommer en del ärftliga sjukdomar inom rasen, där tumörsjukdomar är bland de allvarligaste. Den vanligaste tumörsjukdomen hos berner sennen är malign histiocytos.
Andra ärftliga sjukdomar är:
Berner sennen har en avsevärt lägre förväntad livslängd än många andra raser. Det sker ett aktivt arbete med att förbättra hälsoläget inom rasen.
Foder
Utfodringen ska anpassas efter hundens ålder, storlek och aktivitetsnivå. Rådgör med din veterinär om du känner dig osäker på hur du bäst utfodrar din hund.
Eftersom det här är en stor ras kommer foderkostnaden ovillkorligen att bli större än för en hund av mindre ras.
Typ
Ursprungligen vakt-, drag- och boskapsdrivande hund på gårdar