Valpningssvårigheter och kejsarsnitt hos hund

Dystokier, eller valpningssvårigheter, förekommer vid ca 5% av alla valpningar och är vanligare hos vissa raser. Hundar av vissa småraser, en del mycket stora raser samt trubbnosraser löper större risk att drabbas, liksom överviktiga tikar och tikar med många valpar i livmodern.

Orsaker

• Primär värksvaghet: Normalt inleds valpningen på signal från fostren. Om antalet valpar är litet kan denna signal bli för svag eller utebli helt, vilket kan leda till svaga värkar hos tiken eller till att valparna blir förvuxna och svårare för tiken att driva ut. Primär värksvaghet kan även uppträda till följd av att livmoderns muskulatur inte kan dra ihop sig tillräckligt för att driva ut fostren. Detta kan t ex ske om livmodern är mycket uttänjd av en stor valpkull eller av riklig mängd fostervätska. Andra faktorer som spelar in är tikens ålder, näringsstatus och allmäntillstånd.
• Sekundär värksvaghet: Livmodermuskulaturen har tröttats ut, och oftast även tiken. Detta kan ske t ex efter att många valpar redan drivits fram eller om en valp fastnat i förlossningskanalen, på grund av att den hamnat i felläge, är missbildad eller för stor.
• Förlossningshinder: Förlossningskanalen kan av någon anledning vara blockerad eller för snäv. Tiken kan ha en missbildning någonstans längs förlossningsvägarna, eller ha fått men till följd av tidigare skada (som t ex bäckenfraktur). Hos överviktiga tikar kan fettvävnad kring förlossningsvägarna medföra att de har svårt att vidga sig så mycket som behövs. Även valpar kan, som nämnts ovan, utgöra hinder genom att de kilar fast sig i förlossningskanalen.

Symtom

Om något av dessa symtom uppträder ska veterinär kontaktas snarast:

• Fördröjd valpning. Normalt varar en dräktighet i 63 dagar +/- 1 dag. Tiden räknas från ägglossningen, men eftersom en tik kan bli dräktig om hon paras flera dagar före och efter ägglossningen kan dräktighetstiden se ut att variera mellan 57 och 73 dagar. Ett sätt att ta reda på när tiken har ägglossning, och därmed kunna beräkna förväntat valpningsdatum, är att analysera progesteronhalten i blodprov dagarna runt parningen. Även den s k LH-toppen (den plötsliga höga utsöndringen av luteiniserande hormon) som uppträder ca 1-2 dagar före ägglossningen, kan påvisas i blodprov. Om dräktigheten pågår längre än 65 dagar utan att tecken på förlossningsarbete ses kan det vara ett tecken på valpningssvårighet.
• Tiken verkar rastlös och ovillig att äta i över 24 timmar utan att förlossningsarbetet kommer igång.
• Tiken är orolig och har svaga, oregelbundna värkar i mer än 2-3 timmar utan att den första valpen syns till.
• Tiken har starka pressvärkar i 30 minuter utan att någon valp kommer ut.
• Fostervätska har setts men ingen valp kommer inom två timmar.
• Det dröjer mer än 4 timmar mellan valparna.
• Tiken har försämrat allmäntillstånd, är mycket trött eller har feber.
• Tiken har blödning.
• Tiken har grönsvart flytning (vilket indikerar att en moderkaka har lossnat) utan att första valpen synts till. (Obs - detta gäller innan den första valpen är född, därefter är det normalt att ha grönsvart flytning.)

Diagnos

Anamnesen (sjukdomshistorien) är viktig för att veterinären ska kunna avgöra om tiken har valpningssvårigheter. Hur länge har tiken varit dräktig? Hur länge sedan är det förlossningsarbetet startade? Har hon haft tidigare problem vid valpning?

Veterinären undersöker om det finns någon valp i förlossningskanalen och känner på tikens mage. Vanligtvis görs en bilddiagnostisk undersökning, oftast röntgenundersökning för att se hur många valpar som är kvar och om någon valp ligger fel.  Med hjälp av ultraljud kan man även avgöra om valparna är vid liv.

Behandling

Om valpningen är igång och veterinären konstaterat att det inte finns något hinder i förlossningsvägarna kan tiken behandlas med sockerlösning samt om det behövs kalklösning. Om detta inte räcker kan värkstimulerande medel, oxytocin, ges.

En valp i felläge kan man försöka hjälpa ut manuellt.

Om dessa behandlingar inte är lämpliga eller om resultatet uteblir kan det bli nödvändigt att förlösa tiken med kejsarsnitt.

Operation

Tiken sövs med ett narkosmedel som är skonsamt för valparna. Efterhand som de plockas ut torkas de och masseras, och andningen kontrolleras. Vid operationen undersöks även livmodern, och om den är skadad kan den behöva tas bort i samband med kejsarsnittet. Vid dräktighet är risken för blodproppar större, och den ökar ytterligare om operationen är omfattande. Därför undviker man helst att ta bort livmodern om den inte är skadad, men i vissa fall görs det ändå om det bedöms lämpligt.

Eftervård

Efter operationen är tiken påverkad av narkosen och det kan dröja ett tag innan hon tar sig an sina valpar. Under tiden är det viktigt att hålla dem varma och eventuellt även stödmata dem med mjölkersättning. Valparna bör få dia inom 12-24 timmar efter födseln för att få tillgång till den värdefulla råmjölken, som innehåller antikroppar från modern. Råmjölken ger valparna ett viktigt skydd mot sjukdomar under de första levnadsveckorna.

Komplikationer

Ofta skickas den nyopererade hunden hem ganska snart efter operationen så hon ska få lugn och ro med sina små hemma. Det är viktigt att man hemma kontrollerar att inga komplikationer uppträder: såret ska inte blöda, hunden ska piggna till och börja ta hand om valparna.

Komplikationer som kan uppstå efter kejsarsnitt är infektion i såret, blödningar och blodproppar. Ta tempen dagligen och kontrollera såret minst ett par gånger om dagen: det ska inte vara svullet, ömt, eller rött, och det ska inte komma varig eller blodig vätska från det (enstaka bloddroppar är ok). Hundens flytningar ska inte lukta illa. Juvret ska vara oömt och inte rött. 

Om tiken är upptagen med sina valpar, valparna ökar i vik, och mest äter eller sover, så är förmodligen allt som det ska.

Prognos

Beroende på vad som orsakat valpningssvårigheten kan den långsiktiga prognosen variera. Om en valp legat fel är risken liten att det ska upprepas, men om tiken är värksvag utan tydlig orsak finns risk för att det är medfött, eftersom värksvaghet visats vara vanligare i vissa linjer. Dessa tikar bör inte användas i avel. Om förlossningskomplikationerna orsakats av en förträngning i förlossningsvägarna (t ex missbildning eller tidigare bäckenfraktur) lär tiken sannolikt få samma problem i framtiden, och bör därför inte ha fler valpkullar.