Orsak
Det verkar som om hundar är just det sällskapsdjur som drabbas mest av tumörer och frekvensen ökar. Man misstänker att det finns flera orsaker till detta. Först och främst lever hundar ett liv som liknar människornas. Många äter för mycket och äter kanske inte alltid de mest hälsosamma produkter. De motionerar för lite, lever i städer med föroreningar eller på landet med risk för kontakt med kemikalier som används i lantbruket.
Både hundar och människor utsätts för allt mer tillsatser, vars effekter vi vet väldigt lite om. En annan orsak tros vara att veterinärer idag har blivit allt bättre på att behandla sjukdomar. Hundarna lever längre och hinner således utveckla tumörer i större utsträckning.
Olika benämningar
Varför används ibland ordet cancer och ibland ordet tumör? Ordet cancer betyder kräfta och härrör från cancerns växtsätt, det vill säga att den sprider ut sig i omgivande vävnad med armliknande utskott. Ordet cancer används ofta, men är inte alltid korrekt. Begreppet cancer bör egentligen reserveras för när det är bevisat att det är en elakartad (malign) tumör som dessutom utgår från en viss typ av celler. En annan typ av maligna tumörer kallas sarcom. En godartad tumör kallas för benign tumör. Läkare och veterinärer som är specialiserade på tumörsjukdomar kallas onkologer.
Symtom
När ska djurägaren misstänka att hunden drabbats av en tumör? Det vanligaste är att djurägaren känner en knöl någonstans. En tumör kan uppträda på många andra sätt också; sår som inte läker, smärta i ben (hälta), ökad törst, feber, kräkningar, trötthet, blödning från någon kroppsöppning eller kanske ändrat beteende vid avföring eller urinering. Dessa symtom kan ses vid många andra sjukdomar, men kan vara tecken på en tumör.
Vad kan man göra själv?
Det kan vara bra att göra till en vana att regelbundet känna igenom hela hunden. Då kan djurägaren upptäcka förändringar i tid, sannolikheten att hunden kan botas ökar betydligt ifall hjälp söks direkt. Rekommendationerna är att en tid bokas om djurägaren känner en knöl eller något annat konstigt. Även andra symtom, av vilka några är nämnda ovan, bör föranleda veterinärbesök om de inte bara är tillfälliga besvär.
Diagnostik
Ingen veterinär kan med 100 % säkerhet säga vilken tumör det handlar om genom att bara titta och känna på den. Innan diskussion om vilken behandling som kan bli aktuell måste veterinären ha en diagnos, så att man vet exakt vilken tumörtyp det rör sig om och ifall den har spridit sig (metastaserat).
Onkologer inom AniCura använder en avancerad och tillförlitlig diagnostik. Veterinärerna tar cellprover eller vävnadsprover (cytologi/biopsi), blodprover, röntgar, gör ultraljud. På några djursjukhus/djurkliniker finns även tillgång till datortomografi (skiktröntgen) och magnetkamera. Vi använder även endoskopi (går in med en liten ”kikare” i tarm, magsäck, urinblåsa, brösthåla m.m.) och tar då även vävnadsprover. I många fall räcker det med enbart en diagnostisk metod, men i svårare fall kan flera metoder behöva användas. Först då en diagnos säkerställts och patientens övriga hälsotillstånd är utredda, kan diskussion om hur hunden skulle kunna behandlas, påbörjas.
Behandling
Den behandlingsmetod som är vanligast, äldst och fortfarande bäst är kirurgi. I de fall då tumören inte är spridd och den upptäcks i ett tidigt skede, är en korrekt utförd kirurgi ofta botande. Veterinären måste ha kunskap om de olika tumörerna så att en korrekt kirurgi utförs från början. Det är alltid svårare att operera en andra gång, ifall inte veterinären fått bort all angripen vävnad vid det första ingreppet. Det är därför viktigt med diagnostik innan kirurgi.
Cytostatikabehandling
För tumörer som är spridda eller som finns i blodet kan det ibland behövas kemoterapi (cytostatika). Ordet cytostatika är negativt laddat då det ofta förknippas det med besvärliga biverkningar som människor kan få i samband med dessa behandlingar.
Inom veterinärmedicinen ses också biverkningar, men inte alls lika ofta och de är mindre besvärliga om de förekommer. Hunden som är under behandling ska kunna bo hemma och må precis som vanligt. Om inte det fungerar avbryts behandlingen. Det är viktigt att tänka på att inte utsätta hundar för onödigt lidande för att vi människor inte kan stå ut med tanken på att förlora dem.
Det brukar inte gå att se i väntrummet, vilken hund som ska vaccineras eller vilken hund som ska få cytostatika. Kraftigt håravfall är en vanlig biverkning hos människor men ses väldigt sällan hos hund. Vissa hundar kan få sämre pälskvalitet, men de flesta är opåverkade. Vilka som drabbas beror mer på ras och typ av päls.
Målet med cytostatikabehandlingen är att hunden ska må bra under så lång tid som möjligt. Det är en svår balansgång, eftersom vi vill ge en effektiv behandling men inte orsaka något lidande. Veterinären strävar således inte efter att bota patienten till vilket pris som helst utan värnar om livskvalitet framför kvantitet. Man vet dessutom från humanmedicinen att deprimerade patienter som ”ger upp” svarar sämre på behandling. Det problemet slipper vi helt inom veterinärmedicinen, då våra patienter är lyckligt ovetande om sin sjukdom. Det är husse och matte som lider mest!
Strålning
I vissa fall är strålning den bästa behandlingen. Strålning används som primär behandling hos en del tumörer och det är också vanligt att stråla ett operationsområde då tumören inte gått att avlägsna fullständigt. Strålning tolereras väldigt väl av hundar.
Det är förståeligt att man som djurägare tvekar inför att starta en tumörbehandling. Det ska inte beslutas hastigt utan djurägaren ska först se till att ha fått all information av behandlande veterinär. Ordet cancer skrämmer, men det behöver inte vara lika med död. Många hundar med tumörer under behandling mår mycket bättre än djur med andra kroniska sjukdomar. Alla veterinärer har dock inte kunskapen, så djurägaren kan bli remitterad till en specialist.
Att inte behandla
I många fall kanske djurägaren ändå beslutar sig för att inte behandla. Det är lättare att fatta ett beslut efter att ha fått all information om prognos och behandlingsalternativ. Kom ihåg att en cytostatikabehandling inte behöver fullföljas bara för att den är påbörjad. Känner djurägaren att det inte känns bra eller att hunden inte verkar må bra, kan behandlingen avslutas. Då har hunden i alla fall fått en chans.
Ibland finns det inget att göra, utan det bästa för hunden är att låta den avlivas. Det är bra att i de fallen inte vänta för länge. Sorgen blir tung, oavsett när beslutet fattas. Hundar lever i nuet, och kan inte på samma sätt som vi tänka tillbaka på livet, minnas underbara stunder eller planera för efterlevande.