Mjällkvalstren är relativt värddjursspecifika, dvs varje underart av parasiten har specialiserat sig på ett djurslag. Olika arter av mjällkvalster har olika värddjur. Dock kan det förekomma att hundens mjällkvalster, Cheyletiella yasguri, även angriper andra djurslag och vice versa.
Hundar av alla raser kan drabbas, men det är oftast valpar och unga hundar som utvecklar sjukdomssymtom. Smitta sker genom direkt kontakt mellan hundar, men även genom indirekt kontakt via borstar, dynor mm.
Symtom
Det är både nymferna och de vuxna kvalstren som orsakar symtom. Parasiterna tar näring från hudens hornlager, vilket leder till hudinflammation, mjällbildning och klåda av varierande grad. Mjällen syns oftast på bakre delarna av hundens rygg. Själva kvalstren är förhållandevis stora, ca 0,5 mm, och kan ibland ses som ”vandrande mjäll” i hundens päls.
Diagnos
Efter en allmän klinisk undersökning samt utökad undersökning av hundens hud tar veterinären vanligtvis prov från drabbade hudområden, med hjälp av tejp eller genom ett skrapprov. Provmaterialet undersöks därefter i mikroskop. Eftersom klådan som mjällkvalstren orsakar ibland kan vara intensiv är det viktigt att utesluta rävskabbsinfektion. Därför kan man behöva ta blodprov för laboratorieanalys för påvisande av eventuella antikroppar mot rävskabb.
Behandling
Mjällkvalster kan effektivt behandlas med antiparasitära medel. Det är viktigt att man samtidigt behandlar alla kontaktdjur (även av andra djurslag) samt noggrant rengör och tvättar hundens liggytor, filtar, borstar mm eftersom mjällkvalstren kan överleva några veckor utanför sitt värddjur. Man bör även undvika att hunden har kontakt med andra djur medan behandlingen pågår.
Prognos
Hunden brukar blir fri från mjällkvalster om den får rätt behandling och dess omgivning rengörs noggrant. I vissa fall kan det bli nödvändigt att upprepa behandlingen en eller flera gånger.