Löss lever hela sitt liv på värddjuret. Utvecklingen från ägg till vuxen lus tar två till tre veckor. En vuxen blodsugande lus är 1-2 mm, brun – blågrå i färgen och fullt synlig.
Blodsugande löss sitter stilla medan pälsätande löss är mer rörliga och kan vara svåra att hitta. Löss är betydligt vanligare på vintern, bland annat beroende på att det under den varma tiden på året används medel mot fästingar som också är verksamma mot löss.
Hundens löss smittar inte till katter eller tvärtom, och ingen typ av lus kan smitta till människa.
Symtom
Löss ger klåda som kan vara kraftig. Klådan kan i sin tur ge rivskador och infektioner i huden. Torr hud och ökad mjällbildning kan också vara ett tecken på lusangrepp. Kraftiga angrepp av blodsugande löss kan i värsta fall ge blodbrist, speciellt hos unga hundar.
Diagnos
Blodsugande löss hittas vanligast i den mjuka huden bakom öronen, i armhålor eller i ljumskarna. Man kan också se lössens ägg (gnetter) fastklistrade på hårstråna. Gnetterna försvinner inte vid behandling utan finns kvar som tomma skal och är alltså inte ett tecken på att djuret fortfarande har löss.
Behandling
Eftersom löss smittar vid direktkontakt bör alla hundar som har kontakt med varandra behandlas samtidigt. Liggunderlag bör tvättas, kammar och borstar rengöras och området där hunden vistats, i samband med första behandlingen, bör också städas.
Det finns både receptfria och receptbelagda medel mot löss. Behandlingen bör upprepas.