Det finns en mängd olika lopparter. De som hundägare vanligen stöter på är igelkottloppor, råttloppor och fågelloppor. Dessa loppor trivs bäst på sina egna värddjur, men kan orsaka tillfälliga besvär på både andra djur och människor genom sina bett.
Kattloppan
I de södra delarna av Sverige är kattloppor (Ctenocephalides felis) ett vanligt problem. Kattloppor angriper lika gärna hundar, medan däremot hundens egen loppa är ovanlig. Den vuxna kattloppan suger blod och lägger sedan ägg. Äggen är vita, ovala och ungefär 0,5 mm långa. En hona lever 2-3 veckor och lägger vanligen 15-20 ägg per dag under sin livstid.
Äggen faller av i omgivningen där de sedan kläcks till larver. Larverna gömmer sig i miljön i t ex golvspringor och mattor där de sedan genomgår olika utvecklingsstadier. I slutet av larvfasen spinner larven en kokong och ur kokongen kommer sedan en ny loppa.
I de flesta fall tar livscykeln 3 – 4 veckor men det kan variera beroende på omgivningens temperatur och luftfuktighet. I extrema fall kan loppor förbli i sina kokonger i flera månader innan de bryter sig ut. I vår inomhusmiljö trivs kattloppan utmärkt.
Symtom
Loppans saliv innehåller flera irriterande eller allergiframkallande ämnen och en del hundar utvecklar allergi mot kattloppans bett. Globalt sett är loppallergier en av de vanligaste anledningar till klåda och hudproblem hos hund. Hudförändringarna med utslag och håravfall sitter i typiska fall på rygg, bakdel, flanker, svans och området runt analöppningen.
Diagnos
Det är viktigt att ta reda på vilken loppart som drabbat hunden. Man artbestämmer lopporna i mikroskop. Lopporna skiljer sig åt genom olika huvudform och genom de kammar (ctenidier) som finns på huvudet och/eller framkropp. Behandlingsstrategin är beroende av vilken typ av loppa hunden har.
Misstänker djurägaren att hunden drabbats av loppor kan en lus-kam användas för att försöka hitta dem. Det går också att se avföring från lopporna som ser ut som mörka prickar. Om man droppar lite vatten på en sådan prick löses den upp och blir brunröd av det blod som loppan sugit.
Behandling
Har hunden fått igelkottloppor, råttloppor eller fågelloppor försvinner de ofta av sig själva. Eventuellt används något antiparasitärt medel som behandling. Vid angrepp av kattloppor behandlas hunden med ett antiparasitärt medel som försvårar kläckningen av nya ägg. Tabletten ges varje månad i 6 månader.
Det viktigaste är att sanera miljön då mängden ägg, larver och puppor vida överstiger antalet loppor som finns på hunden. Miljösaneringen kan vara besvärlig, och det kan vara en idé att anlita en skadedjurssanerare. Det är också viktigt att tänka på att behandla alla djur som hunden har daglig kontakt med, exempelvis om det finns flera hundar eller andra djur i hemmet så bör alla gå igenom behandling.