Allmänt om bakterien Leptospira
Leptospirabakterien har hundratals olika underarter (serovarer). Den trivs bäst i förhållandevis varma, fuktiga miljöer, och i synnerhet i varmt och stillastående vatten såsom diken och pölar. Milda och nederbördsrika säsonger utgör de mest gynnsamma förhållandena för bakterien. Vid minusgrader och torr väderlek dör bakterierna snabbare.
Tack vare vårt klimat är sjukdomen ännu relativt ovanlig i Sverige, men i takt med klimatförändringarna väntas förekomsten öka. I länder som har ett naturligt varmare klimat utgör leptospiros ett större problem. I många delar av världen ses en ökning av fall av leptospiros efter perioder med mycket regn, översvämningar eller varmare väder. Ska du därför resa utomlands med din hund bör du rådgöra med din veterinär om vaccination kan vara aktuellt.
Anmälningspliktig sjukdom
Leptospiros hos hund är en anmälningspliktig sjukdom, enligt Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga sjukdomar. Det betyder att den veterinär eller det laboratorium som upptäcker ett nytt första fall (s k primärfall eller indexfall) av leptospiros måste anmäla detta till länsstyrelsen.
Hur smittar leptospiros?
Den viktigaste reservoaren för smitta är vilda djur såsom råttor och andra gnagare, som utsöndrar leptospirabakterier via sin urin. Hundar smittas främst via vattendrag eller stillastående vatten, som förorenats av urin från infekterade djur. Bakterien tas då upp genom slemhinnor eller små hudsår - dvs om hunden dricker av vattnet eller har fått ett litet sår på ben eller tass.
Smitta genom direktkontakt
Hundar kan också smittas om de biter eller äter ett infekterat djur, men det är inte speciellt vanligt att sjukdomen sprids enbart genom att hundar hälsar på varandra, eller bor i samma hem.
Indirekt smittspridning
Det är alltid viktigt att vidta försiktighetsåtgärder när en hund har leptospiros, eftersom en infekterad hund kan sprida sjukdomen efter att den har tillfrisknat, eller utan att själv ha visat några symtom alls. En hund med leptospirainfektion ska rastas avskilt för att undvika smittspridning till andra djur. Undvik platser där andra hundar rastas såväl som vattendrag. Sök er till så torra miljöer som möjligt där bakterien har sämre överlevnad.
Förutom via smittade vattensamlingar under skogspromenader, kan sjukdomen också spridas i exempelvis kennelmiljö eller andra förhållanden där många hundar hålls på en liten yta. Det innebär att det finns risk för att hundar smittas både i stadsmiljö och ute i lantliga miljöer, såväl som vid utställning.
Symtom på leptospiros hos hund
Symtomen vid leptospiros varierar i svårighetsgrad, beroende på olika serovarer (underarter av bakterien) och på den smittade hundens förutsättningar och motståndskraft. De flesta hundar med leptospirainfektion har ofta inga tecken sjukdom, eller bara milda symtom. Valpar och unga hundar kan dock drabbas av mer allvarliga infektioner.
Bakterien sprids via blodbanan till olika inre organ såsom lever, njurar, urinvägar, ögon eller centrala nervsystemet. Inkubationstiden är kort, ungefär en vecka, sedan kan hunden insjukna förhållandevis akut med:
- feber
- trötthet/slöhet
- kräkningar och aptitlöshet
- hunden kissar och dricker mer än normalt
- eventuellt blödningar från exempelvis mun, nos, avföring eller urin
- eventuellt bleka eller gulaktiga slemhinnor (t ex tandköttet)
- ovilja att röra sig, stelhet, muskelvärk
Svår leptospirainfektion kan i värsta fall leda till döden, eller medföra permanenta sviter i form av kroniska, kvarstående skador på njurar och lever.
Diagnos
När en hund uppsöker veterinär med tecken på leptospiros görs flera undersökningar, då det finns flera andra tillstånd som kan ge liknande symtom. Vanligtvis tas blodprover för att påvisa tecken på infektion samt skador på inre organ såsom lever eller njurar. Undersökning med ultraljud eller röntgen är ofta en viktig del i utredningen.
För att ta reda på om en hund är drabbad av leptospiros tar veterinären blodprov för att kontrollera om den har antikroppar mot leptospirabakterier. Utveckling av antikroppar tar tid och därför tas två separata blodprover med minst en veckas mellanrum. Stigande nivåer av antikroppar talar för en aktiv infektion. Det första provet tas så tidigt som möjligt efter att hunden har uppvisat eventuella symptom.
Många gånger görs också PCR-undersökning på blod och urin för att påvisa själva leptospirabakterien. Ett positivt svar stärker diagnosen men ett negativt provsvar betyder inte att hunden inte har leptospiros.
Behandling
Leptospiros är en bakteriesjukdom, och den behandlas med antibiotika. I allvarliga fall kan hunden dessutom behöva understödjande behandling som till exempel dropp, näring, korrigering av saltbalans mm. Mycket dåliga hundar blir inskrivna på djursjukhus under det akuta skedet av sjukdomen. På djursjukhusets vårdavdelning håller personalen god uppsikt över hunden och kan snabbt agera om tillståndet förvärras.
Hundar som är sjuka i leptospiros men inte så dåliga att de läggs in på djursjukhus brukar också behandlas med antibiotika. Det skrivs ut av veterinär efter undersökning. Behandlingstiden bestäms av veterinären.
Prognos
De allra flesta hundar som drabbas av leptospirainfektion blir fullt återställda. Om hunden haft en allvarligare infektion kan den dock få kvarstående skador på inre organ, framför allt njurar och lever. Då kan den behöva regelbundna veterinärbesök för uppföljning, och ofta behöver den även stå på speciellt medicinskt foder.
Motverka smittspridning
Infekterade djur utsöndrar leptospirabakterier i urinen under lång tid - flera veckor - till och med om de inte själva haft kliniska symtom. Det är viktigt att förebygga att bakterien sprids till andra djur. Hunden bör inte rastas på platser där andra hundar brukar gå och nosa och slicka, som till exempel hundrastgård. Hunden bör även rastas på så torra platser som möjligt eftersom Leptospira har svårare att överleva i torr miljö.
Rengöring viktigt - men undvik stänk
Eftersom bakterierna kan överleva längre i fuktig miljö bör du inte skölja bort urin, utan hellre torka upp den med en torr trasa eller pappershanddukar. Det är viktigt att undvika stänk eller aerosol (mikroskopiska droppar som svävar i luften) i samband med “blöt” rengöring eller vid desinfektion med vätskor verksamma mot leptospiror, eftersom du själv då riskerar att bli exponerad för bakterierna. Leptospiros är en zoonos, dvs också människor kan smittas och bli sjuka.
“Även människor kan insjukna i leptospiros. Du bör alltid bära handskar vid kontakt med urin från en smittad hund.”
En vaccinerad hund kan smitta andra
En hund som är vaccinerad mot leptospirabakterien är skyddad mot sjukdom men kan fortfarande sprida smitta till andra. Vaccination ger alltså inte en hundraprocentig garanti mot smittspridning, men det är att rekommendera om du ska resa med din hund till områden där leptospirosfall har dokumenterats, eftersom det ger bra skydd mot svår sjukdom.
Vaccination mot Leptospira
De flesta hundar i Sverige behöver inte vaccineras mot leptospiros. I områden där sjukdomen är återkommande kan det dock vara aktuellt. Detsamma gäller i samband med ett pågående utbrott inom ett område. Vacciner mot leptospiros ger inte ett fullständigt skydd mot infektion, däremot skyddar de bra mot mer allvarliga infektioner. Hundar som är vaccinerade kan dock fortfarande sprida leptospirabakterier vidare om de smittas.
Vaccin rekommenderas inför utlandsresa
Det brukar rekommenderas att hundar vaccineras före utlandsresa, eftersom leptospiros är vanligt förekommande i många europeiska länder. Grundvaccination består av 2 vaccindoser med 4 veckors mellanrum. Effekten av dessa vacciner är relativt kortvarig varför vaccinationen bör planeras in en kortare tid före resa, för att hunden ska ha så bra skydd som möjligt under utlandsvistelsen.
För mer information om sjukdomen se SVA:s hemsida.
Här kan du läsa mer om Leptospiros i Sverige.
Skribent: Boel Sandros, Leg Veterinär, 2022