Mopsar kan drabbas av kronisk hornhinneinflammation orsakad av felställda ögonhår som pekar in mot hornhinnan istället för bort från den. Den bakomliggande orsaken är ofta att den nedre ögonlockskanten är för stor och därmed rullar in sig mot ögat (entropion) så att nosveckshåren riktas in mot hornhinnan. Den kroniska irritationen som detta ger upphov till gör att det uppkommer små sår på hornhinnan. Detta utgör grogrund för bakterier och leder till en kronisk inflammation. Mops har sämre känslighet i hornhinnan än andra raser och känner därför inte lika lätt att hornhinnan skadas. När kroppen ska reparera skadan sker en inväxt av blodkärl och ärrvävnad bildas. Blodkärlen för med sig mycket pigment, som först lägger sig som ett tunt lager på hornhinnan och senare bildar en tjock beläggning.
Några hundar har bara milda förändringar medan andra efter hand får stora, svarta hinnor över ögat, som kan medföra synnedsättning.
Behandling
Vid stora förändringar rekommenderas kirurgisk korrigering av det nedre ögonlocket samt eventuellt korrigering av nosvecket, om det behövs. Det kan även vara befogat att korta den stora ögonlocksöppningen något. Detta görs genom att korrigera den inre ögonvinkeln.
Eftervård
För att undvika att hunden skadar sig själv eller kliar bort stygnen behöver den ha krage på tills ett par dagar efter att stygnen har tagits bort. Stygnen tas bort efter ca 10 – 14 dagar, vanligtvis under lätt sedering (lugnande medicinering) eftersom de sitter så nära ögat.
De flesta hundar som genomgår operation har redan stora förändringar på hornhinnan. De kan därför behöva stå på behandling efter operationen, en del resten av livet. Behandlingen går ut på att smörja och fukta ögonen för att förebygga nya inflammationer.