Orsak
Det kan vara svårt att förhindra hundar från att äta olämpliga föremål. Unga hundar kan vara mycket intresserade av att smaka på och äta olika saker. Ofta minskar detta beteende när hunden blir äldre.
Om det svalda föremålet fastnar i mage eller tarm eller inte, beror på typ av- och storlek på föremålet. Är det så stort att det inte kan passera genom den nedre magmunnen kan det bli liggande i magsäcken under lång tid, ibland upptill flera månader. Föremålet kan orsaka sporadiska kräkningar och hundens allmäntillstånd kan påverkas.
Om föremålet passerar ut till tarmen och fastnar blir passagen försvårad, och läget blir då mer akut då tarmens blodtillförsel ofta påverkas av ett fastsittande föremål. Om föremålet inte passerar på normalt sätt eller opereras bort, kan det leda till att tarmväggen går sönder. Föremålet kommer då, tillsammans med tarminnehållet, ut i buken vilket kan orsaka bukhinneinflammation. I det läget kan hundens allmäntillstånd snabbt försämras och tillståndet bli livshotande.
Listan på möjliga föremål som kan fastna är lång och inkluderar strumpor, underkläder, leksaker, kottar, stenar, nötter, öronproppar, tamponger, majskolvar, ben, nappar och hårsnoddar.
Symtom
Symtomen vid olämpligt föremål i magsäck eller tarm varierar mycket beroende på var föremålet sitter fast. Frekventa kräkningar, ofta efter att hunden har ätit eller druckit, är vanligt. Kräkningar kan också komma sporadiskt under en längre tid om föremålet ligger kvar i magsäcken. På grund av tarmhindret, upphör hunden vanligtvis att äta och dricka, men fortsätter ofta att kräkas. Det förekommer dock att hundar med främmande föremål i mag/tarmkanalen inte kräks.
Vid olämpligt föremål i magsäck eller tarm kan allmäntillståndet försämras gradvis eller mycket snabbt. Akut försämring kan bero på vätskebrist, men också på grund av skada och smärta i tarmslemhinnan som orsakas av tryck från föremålet.
Kräkningar kan även vara symtom på andra sjukdomar som gastroenterit (inflammation i mage och tarm), allergi och foderintolerans, eller sjukdomar i andra organsystem som t ex lever, njurar eller bukspottkörtel.
Vad kan man göra själv?
Det finns inget säkert sätt att själv försöka framkalla kräkning hos en hund som har ätit något olämpligt. Om en hund har fått i sig ett vasst föremål kan det vara bra att ge den färsk sparris. Sparrisens trådar lindar in det vassa föremålet så det kanske passera ut på naturlig väg utan att skada tarmen. Vid förtäring av giftiga ämnen bör veterinär kontaktas omedelbart.
När bör veterinär uppsökas?
Om du observerat att hunden ätit ett främmande föremål bör veterinär uppsökas för att eventuellt försöka framkalla kräkning med hjälp av läkemedel. Detta bör ske så snart som möjligt efter intaget. Om hunden visar påverkat allmäntillstånd eller har frekventa kräkningar bör veterinär alltid uppsökas.
Diagnostik
Veterinären utför en noggrann klinisk undersökning som inkluderar att palpera, det vill säga känna på magen. Vid misstanke om olämpligt föremål i magsäck eller tarm kompletteras vanligtvis undersökningen med röntgen eller ultraljud. Långt ifrån alla främmande föremål syns på röntgen eller ultraljud. Ibland kompletteras undersökningen även med en kontrastpassageröntgen.
För att utföra en kontrastpassageröntgen matas hunden med en röntgentät vätska som ofta stannar vid eller sugs upp av det olämpliga föremålet. Uppföljande röntgenbilder tas var- till varannan timme för att på så sätt lokalisera var föremålet har fastnat. Olämpliga föremål i magsäck eller tarm kan vara svårt att diagnostisera. Ibland får symtomen avgöra behandling.
Behandling hos veterinär
Har intaget av det olämpliga föremålet skett de närmsta timmarna går det ibland att åtgärda det genom att veterinären ger ett preparat som framkallar kräkning. Djurägaren bör aldrig själv försöka framkalla kräkningar.
Vid påverkat allmäntillstånd och om hunden kräkts upprepade gånger ges vanligtvis näringslösning intravenöst för att kompensera vätskeförlust. Eftersom olämpliga föremål i mage och tarm ofta orsakar smärta brukar även smärtlindring vara en del av behandlingen.
Om ett olämpligt föremål har konstaterats i magsäcken, och försök till kräkning varit resultatlös eller inte ansetts vara lämplig, kan föremålet eventuellt avlägsnas via ett endoskop. Det innebär att magsäcken inspekteras med hjälp av ett långt, böjligt instrument med kamera längst fram. Föremålet kan många gånger avlägsnas från magsäcken med hjälp av olika hjälpmedel.
Om veterinär misstänker att ett olämpligt föremål sitter fast i tarmen, är kirurgiskt ingrepp många gånger den behandlingen som är att föredra. Tarmen öppnas och föremålet avlägsnas. Ibland behöver tarmen öppnas på flera ställen och operationen kan då bli mer komplicerad. Om föremålet sitter fast i eller nära tjocktarmen kan det oftast masseras ut genom analöppningen.
Oavsett vilken metod veterinären väljer att använda sker ingreppet under allmän narkos. Prognosen vid en operation där en främmande kropp avlägsnats är relativt god, förutsatt att den främmande kroppen inte tillåtits sitta för länge och skada tarmen.
Tyvärr är dödligheten mycket hög (80-90%) om tarminnehåll hunnit läcka ut i buken genom den skadade tarmen. Av detta skäl är det inte ovanligt att veterinären rekommenderar en diagnostisk buköppning vid misstanke om främmande kropp i tarmen.
Eftervård
Efter tarmoperation brukar hunden behöva stanna kvar ett par dygn för vidare behandling med intravenös vätsketillförsel, smärtlindring och små mängder skonsam föda. Hunden stannar vanligtvis kvar tills dietmat fungerar utan komplikationer och allmäntillståndet är förbättrat.
Väl hemma bör hunden undvika motion de första 10-14 dagarna och bör endast gå korta koppelpromenader. Efter operation rekommenderas att hunden har krage på sig ca 10-14 dagar för att förhindra att den slickar på såret. Såret bör kontrolleras dagligen, och om blödning, sårvätska, rodnad, svullnad eller annan förändring ses bör veterinären kontaktas.
Dietmat ges vanligtvis de första dagarna i små portioner flera gånger per dag. Mängden mat ökas successivt tills hundens vanliga foder fasas in.
Stygn tas vanligtvis bort efter 10-12 dagar. Det är dock inte ovanligt att buksåret sys med resorberbar tråd som inte behöver avlägsnas utan försvinner av sig själv efter ca 2-3 veckor. Specifika råd för den enskilda individen lämnas ut i samband med hemgång från veterinär.