Mildare symtom på övre luftvägsinfektion observeras ibland hos hundar, med någon enstaka dags lättare hängighet och lindrig hosta eller eventuellt ökad mängd (klart) nosflöde och nysningar. Om det rör sig om en vuxen hund, som är frisk i övrigt, opåverkad och har normal aptit, törst, urin och avföring räcker det vanligtvis att låta hunden vila och regelbundet kontrollera att kroppstemperaturen är normal.
Skulle hunden bli sämre, eller om den inte är återställd inom någon dag, är det lämpligt att kontakta veterinär. Valpar är känsligare och löper större risk att bli allmänpåverkade eller drabbas av sekundärinfektion. Därför bör veterinär kontaktas så fort symtom på förkylning eller annan sjukdom ses hos en valp. Likaså om hunden är gammal eller har ett kroniskt lidande såsom hjärtsjukdom.
När hunden har en typisk skrällande hosta, som ibland kan ge intryck av att hunden har satt något i halsen, benämns detta ofta kennelhosta.
I en del fall kan andra sjukdomar medföra symtom liknande dem som beskrivits ovan:
- Noskvalster kan ge upphov till nysningar, snörvlingar och ”inåtvända nysningar”, men lika ofta förekomma utan att några specifika symtom ses. Hos jakthundar rapporteras ibland försämrat luktsinne som ofta förknippas med noskvalsterinfektion. En hund med noskvalster är i allmänhet opåverkad i övrigt och hostar inte.
- Trakealkollaps innebär en benägenhet hos luftstrupen att ”falla ihop” till exempel vid upphetsning eller då hunden drar i kopplet. När detta sker blir passagen genom luftstrupen begränsad och hunden får tung andning, ofta sämre ork samt gradvis utvecklande rethosta. Trakealkollaps beror på en kronisk förändring i luftstrupen och symtomen är, till skillnad från vid okomplicerad övre luftvägsinfektion, långvariga. Dock kan försämring ses till exempel vid kall och fuktig väderlek eller vid hetta. Tillståndet är vanligare hos hundar av små- och dvärgraser.
- Hosta kan även vara ett symtom vid hjärtsjukdom och hjärtsvikt.
- Om hunden har enkelsidigt nosflöde eller näsblod bör veterinär uppsökas, då detta skulle kunna vara tecken på tumörsjukdom i näshålan.
Diagnostik och behandling
Diagnos ställs genom klinisk undersökning och, beroende på symtombild och underliggande orsak, blodprover, ultraljud, röntgen eller andra utredningar. Vilken behandling som väljs beror på vad den underliggande orsaken är.