Orsaker till förlamning
- Nervskada efter exempelvis trafikolycka, diskbråck, infektion eller tumör i nervsystemet (hjärna, ryggmärg eller nerv någon annanstans i kroppen)
- Skelettskada, såsom benbrott eller skelettcancer
- Muskelskada, som t ex vid kraftig fläkning
- Medfödd hjärnskada, som t ex onormalt utvecklad lillhjärna
- Förgiftning
- Blodpropp
Symtom
Vid totalförlamning kan hunden inte röra sig alls utan ligger ner platt. Vid partiell eller delvis förlamning kan den röra sig men beroende på vilken kroppsdel som är förlamad kan den släpa ett eller flera ben efter sig, ha ansiktsförlamning (oftast bara ena sidan), inte kunna tugga mm.
Ofta förväxlas bakdelssvaghet med förlamning. Bakdelssvaghet är ett relativt vanligt symtom hos hundar med allmänpåverkan, feber, kraftig infektion mm. Exempelvis ses det ibland hos tikar med livmoderinflammation. De blir då vingliga och har svårt att hålla sig uppe på bakbenen.
Diagnos
Veterinären kan få mycket information genom den så kallade anamnesen, sjukdomshistorien. Till exempel är det viktigt att veta när symtomen debuterade, om förlamningen kommit smygande eller plötsligt, om hunden varit med om något trauma, såsom trafikolycka eller fall, samt hur den mår i övrigt.
Vid undersökningen vill veterinären om möjligt se hunden röra sig och bedöma dess beteende. Förutom en allmän klinisk undersökning görs en utökad undersökning av rörelseapparaten, dvs muskler, leder och skelett, och av nervsystemet. Bland annat vill man fastställa om hunden har känsel i den förlamade kroppsdelen eller ej, men även ta reda på om reflexerna är normala samt försöka slå fast var i kroppen skadan sitter. En förlamad bakdel kan exempelvis tala för en skada i ryggen. Vid ansiktsförlamning kan till exempel en djup öroninflammation vara den underliggande orsaken.
Ofta görs även röntgenundersökning och i en del fall andra bilddiagnostiska undersökningar i form av MR eller CT. Beroende på vad som hittas vid den kliniska undersökningen kan det bli aktuellt med blodprov och ibland även analys av ryggmärgsvätska.
Behandlingen
Beroende på vad den underliggande orsaken till förlamningen är kan behandlingen vara kirurgisk, konservativ eller medicinsk.
Det är dock inte alltid förlamningen kan botas och i en del fall rekommenderas att hunden får somna in. Omfattande förlamning är ett plågsamt tillstånd för hunden oavsett om den har smärta eller ej, eftersom den inte kan utföra sina naturliga beteenden och även kan få problem med att kissa och bajsa, vilket leder till följdproblem.
Prognos
Förlamning är alltid ett allvarligt tillstånd och prognosen är avhängig av vad som har orsakat förlamningen. En akut förlamning i ett ben som orsakats av fraktur brukar ha god prognos om hunden får rätt behandling.