Örats funktion är att översätta ljud till nervsignaler som uppfattas av hjärnan. När ljudvågor träffar trumhinnan uppstår en svängning som i sin tur förmedlas till de små benen inne i örat och därifrån till nervreceptorer som skickar en signal via nerver till hjärnans hörselcenter. Vid dövhet föreligger en defekt någonstans i denna mekanism, det vill säga i trumhinnan, öronbenen, nerverna till hjärnan eller hörselcentret i hjärnan.
Förvärvad dövhet, det vill säga dövhet till följd av sjukdom eller skada, är ofta orsakad av öroninflammation. Återkommande eller kroniska öroninflammationer innebär ökad risk för att även mellan- och innerörat ska bli inflammerade, med skador på hörselorganet som följd. Vid skada på trumhinnan, som till exempel vid en kraftig öroninflammation, kan vissa sorters örondroppar orsaka skada i örats inre delar.
Medfödd dövhet kan förekomma inom alla raser och finns bland annat beskrivet hos siberian husky, engelsk setter och dalmatiner. Det är något vanligare att hundar med helt eller till stor del vit päls föds döva. Man bör inte avla på döva hundar.
Symtom
Döva hundar kan ha ett avvikande beteende jämfört med hörande, då de kan verka mer lättskrämda och otrygga. En del upplever att de är mer högljudda och kan vara svårare att träna.
Diagnos
Det kan vara svårt att testa hörseln på hundar på samma sätt som på människor. Möjligen kan man försöka framkalla oväntade ljud och se om hunden reagerar. Detta förutsätter att hunden inte reagerar på syn- eller känselintryck (t ex luftdrag) i samband med ljudet. Numera finns metoder för att mäta hörseln med hjälp av elektroder på hundens huvud, ett så kallat BAER-hörseltest. Utrustning för en sådan undersökning finns på vissa av våra djursjukhus.
Behandling
Dövhet går inte att behandla. Däremot ska eventuell underliggande sjukdom behandlas, som exempelvis öroninflammation, så att hunden inte får obehag eller smärta av den.
Prognos
Hur väl hunden hanterar dövhet varierar från individ till individ. En del hundar blir mycket otrygga och kanske aggressiva, och i dessa fall bör man överväga avlivning. Andra klarar sig bra trots hörselbortfall, men man bör givetvis vara försiktig exempelvis i trafiken eftersom en döv hund lättare kan råka ut för trafikolyckor.