De hundar som utvecklar demodex, även kallat demodikos, har ett bristande immunförsvar genom nedsatt funktion hos de vita blodkropparna. Deras immunförsvar kan inte avdöda kvalstren som därmed förökar sig och orsakar inflammation. Sjukdomen är mer vanlig på vissa raser som exempelvis staffordshire bullterrier, american staffordshire terrier, bullterrrier och dvärgpinscher. Det pågår studier för att försöka reda ut hur sjukdomen nedärvs hos de mest drabbade raserna.
Olika typer av demodex
Lokal demodikos
Denna form av demodikos är den lindrigaste formen. Hunden får 1-5 små fläckar med pälslöshet som vanligen spontanläker och inte ger några direkta besvär.
Juvenil generell demodikos
Denna form drabbar unga hundar före 18 månaders ålder. Hunden får då fler än fem hårlösa fläckar eller stora områden med pälsavfall. Veterinären kan också finna demodex i huden där den tillsynes ser frisk ut. Hundar med demodikos i tassarna räknas alltid till denna form. Denna generaliserade form av demodikos kräver vanligen långvarig behandling.
Adult demodikos
En variant som drabbar äldre hundar. Vid denna form har hunden ett allmän nedsatt immunförsvar, ofta med en annan bakomliggande allvarlig sjukdom, eller så behandlas den med immunnedsättande mediciner. I dessa fall kan demodexkvalstren vara en indikator på att hunden bär på en annan sjukdom.
Symtom
Demodexkvalstren lever nere i hårsäckarna och orsakar inflammation som leder till att hårstrået ramlar ut, varför det vanligaste symtomet är hårlösa fläckar.
Vid generell demodikos drabbas hunden av större områden med pälsavfall. Rodnad och små infektioner i huden kan bildas, dessa kan se ut som små ”finnar”.
Diagnostik
Demodexkvalstren är inte synliga för blotta ögat utan veterinären behöver ta djupa skrapprover i huden och titta i mikroskop för att se dem. I vissa fall behöver även biopsier (vävnadsprov) tas för att hitta demodexdjuren, exempelvis vid tassdemodikos.
Behandling
Det finns flera typer av behandling, dels med spot-on preparat, dels med mediciner som ges i munnen. Behandlingen kombineras med utvärtes bakteriedödande schampon för att förhindra sekundär infektion i hårsäckarna och för att läka huden snabbare. I vissa fall är huden så infekterad att hunden måste behandlas med antibiotika.
Veterinären följer hur hunden svarar på behandling genom upprepade skrapprover, vanligen med en månads mellanrum. Hunden blir friskförklarad när man erhållit minst två negativa skrapprov med en månads mellanrum. Det är vanligt med behandlingstider på flera månader och ibland behöver djuret livslång behandling för att hålla sjukdomen under kontroll.
Att tänka på
Om hunden har haft demodex kan det vara bra att tala om det för veterinären, eftersom exempelvis kortisonbehandling kan utlösa ett återfall. Hundar med juvenil generell demodikos bör inte användas i avel.