Flera olika delsymptom ingår i CEA. Symptomen delas in i primära och sekundära. De primära symptomen är chorioretinal dysplasi (CRD) och colobom. De sekundära symptomen är symptom som uppkommer till följd av de primära förändringarna. Sådana symptom är blödning och näthinneavlossning.
Chorioretinal dysplasi, CRD
CRD är en missbildning i ögats åderhinna (choroidea) där blodkärlen som stödjer näthinnan är underutvecklade, vilket orsakar att näthinnan förtunnas. CRD kan orsaka synnedsättning men många hundar med CRD har inga synproblem, sannolikt pga. de båda ögonens synfält överlappar varandra.
Colobom
Colobom är en mer omfattande förändring där delar av ögats senhinna saknas och därför uppstår en gropp (bråck) i eller invid synnerven i ögats bakersta del. Storleken på defekten varierar. I vissa fall är hela synnerven involverad i bråcket. Ju större defekt desto högre risk för komplikationer som blödningar i ögat, näthinneavlossning och blindhet.
Orsak
CEA är en ärftlig sjukdom, dvs. hunden har ärvt sjukdomen från sina föräldrar. Tidigare var uppfattningen att arvsgången var enkel autosomal recessiv, dvs. att det var en ensam genetisk förändring som orsakade sjukdom. En nyare svensk studie indikerar att arvsgången snarare är polygen, dvs. att flera gener är involverade.
Symptom
Symptomen vid CEA varierar från hund till hund beroende på hur omfattande förändringar hunden har. Eftersom CEA i sin allvarligaste form kan leda till blödningar i ögat och näthinneavlossning uppvisar en del hundar en akut synförlust. En mindre näthinneavlossning kan läka ut medan en total näthinneavlossning och omfattande blödning leder till blindhet.
Diagnostik
För att diagnostisera CEA undersöks hundens ögonbotten med oftalmoskop. För bedömning av CRD gäller att undersökningen ska genomföras hos den unga valpen. Ju tidigare undersökningen utförs desto säkrare kan en eventuell CRD påvisas. Omvänt gäller att ju äldre hunden är desto större är risken att förändringen inte upptäcks eller att den bedöms vara lindrigare än den egentligen är. Detta beror på att det lager med ljusreflekterande celler som finns i ögats åderhinna med stigande ålder maskerar förändringen. Undersökningen ska av detta skäl inte göras senare än vid 10 veckors ålder.
För colobom ska undersökning även göras efter 12 månaders ålder. Detta beror på att ett colobom kan förändras under hundens tillväxt och bli mer omfattande än det var vid undersökningen som valp.
För de raser där CEA förekommer finns hälsoprogram där ögonundersökningar görs regelbundet hos avelsdjur.
Idag finns ett DNA-test (gentest) som kan detektera en gen som har ett starkt samband med CEA. Testet kan inte skilja på hundar som har en lindrig sjukdom och de som har en allvarlig sjukdom. Så avelsurvalet bör baseras på resultatet vid en ögonlysning och inte på ett gentest.
Behandling
Det saknas behandling för CEA.
Förebyggande
Det enda sättet att förebygga CEA är genom en kontrollerad avel. Pga. CEA är så pass utbrett hos framförallt collieraserna och shetland sheepdog så är det inte möjligt att endast använda hundar utan förändringar i aveln. Avel på hundar med CRD bör dock begränsas till hundar med lindriga förändringar. Hundar med kraftig CRD, colobom, näthinneavlossning eller blödning i ögat till följd av CEA ska inte användas i avel. Man bör också undvika att para två hundar med CEA med varandra.