Även andra djurslag är känsliga för choklad, i synnerhet häst, men även katt, mus och papegoja med flera. Människor har en snabb metabolism av teobromin, vilket gör att vi inte är så känsliga för förgiftning. Hos hundar är halveringstiden för teobromin i kroppen cirka åtta gånger längre än hos människor vilket innebär att ämnet anhopas i kroppen och påverkar olika organsystem, först centrala nervsystemet och senare även cirkulationen, andningen och urinorganen.
Mängd choklad
Även en väldigt liten mängd choklad kan vara farligt för din hund. Förgiftningssymtom uppkommer redan när hunden fått i sig 20 mg teobromin/kg kroppsvikt och dödlig dos är cirka 100-200 mg/kg hund. I mörk choklad och i ren kakao är halten teobromin som högst, cirka 5-15 mg/g men kan ligga på upp till 28 mg/g (dvs 2 800 mg i en 100 grams chokladkaka). Mjölkchoklad innehåller relativt lite teobromin, cirka 2mg/g, men kan ändå vara dödligt om en liten hund äter en stor mängd. Vit choklad innehåller nästan inget teobromin och är därför inte farlig för hunden.
Symtom
Symtom uppkommer mellan 4 och 24 timmar efter intaget och kan hålla i sig i flera dagar. Upprepade chokladintag är i regel farligare än ett enstaka eftersom teobrominet då ansamlas i kroppen allteftersom.
En hund med chokladförgiftning får symtom såsom ökad kroppstemperatur, kramper, vinglighet, kräkning, diarré samt ökad hjärtfrekvens med rytmrubbningar. Andra symtom är ökad törst och urinering, hyperaktivitet samt hyperirritabilitet.
Diagnos
Ofta har djurägaren misstanke om att hunden ätit choklad, till exempel i form av tomma omslagspapper, vilket är en viktig uppgift för att rätt diagnos ska ställas. Om en hund kommer till veterinären med symtom på chokladförgiftning ställer veterinären i allmänhet frågan om hunden kan ha fått i sig choklad. En sannolikhetsdiagnos kan då ställas utifrån symtomen och djurägarens uppgifter.
Behandling
OBS - Vi rekommenderar inte att man i hemmet försöker framkalla kräkning med salt då detta kan leda till saltförgiftning hos hunden.
Det finns inget motgift mot teobromin utan behandlingen är symtomatisk och understödjande.
De första 1-3 timmarna efter förtäring kan man ge hunden kräkmedel i injektionsform. För att förhindra att teobromin som redan passerat ut i tarmen ska tas upp kan aktivt kol ges och eventuellt laxermedel, som skyndar på tarmpassagen.
Vid kramper kan muskelavslappnande och kramplösande medel ges och vid hjärtpåverkan kan specifik hjärtmedicin krävas för att behandla rytmrubbning och hjärtklappning. Vid problem såsom kräkningar krävs mediciner som skyddar mage och tarm.
Prognos
Om hunden överlever den akuta förgiftningen blir den vanligtvis helt återställd.