Försvagningen eller öppningen kallas bråckport och kan vara medfödd eller en följd av trauma, till exempel efter ett fall eller en trafikolycka. Ibland kan bråck uppträda med åren. Utbuktningen är som regel fylld av fett från bukhålan eller av något bukorgan, såsom tarm, mjälte eller urinblåsa. Man brukar skilja på olika sorters bråck.
Olika sorters bråck
Man brukar skilja på olika sorters bråck.
Navelbråck
Utbuktning vid naveln. Är oftast medfött och brukar då bero på att bukväggen inte slutits som den ska i samband med födseln. Navelbråck kan vara ärftligt. Läs mer om Navelbråck hos hund.
Bukbråck
Utbuktning var som helst på buken som vanligen uppkommit till följd av skada vid till exempel en trafikolycka.
Ljumskbråck
Utbuktning i ljumsken, det vill säga på insidan av ena eller båda låren vid övergången till magen. Medelålders och äldre tikar drabbas oftare av ljumskbråck, särskilt under eller efter dräktighet. På grund av hormonpåverkan i samband med dräktigheten kan muskler och bindväv i ljumsken försvagas så att risken för bråck ökar. Tillståndet förekommer dock även hos hanhundar, och kan vara medfött.
Perinealbråck
Utbuktning på ena eller båda sidor av ändtarmen. Testosteron kan bidra till att musklerna som omger ändtarmen försvagas, vilket innebär att risken för bråck ökar. Tillståndet ses därför oftast hos medelålders och äldre okastrerade hanhundar.
Diafragmabråck
Utbuktning in i brösthålan som i de allra flesta fall uppkommit till följd av skada/trauma, till exempel en trafikolycka. Diafragmabråck kan även vara medfött.
Symtom
Bråck i navel, bukvägg, ljumske och perineum (mellangården) är synliga på utsidan som en utbuktning under huden. Det är inte ovanligt att de varierar i storlek beroende på hundens kroppsställning. Vid perinealbråck kan det dessutom förekomma att hunden har svårt att bajsa och den kan upplevas vara förstoppad.
Diafragmabråck är inte synliga från utsidan, men kan medföra att hundens lungvolym begränsas i och med att bukorgan stjälps in i brösthålan. Symtom på detta kan vara att hunden lätt blir andfådd, får svårt att andas eller till och med hamnar i chock. Tillståndet kan vara livshotande, beroende på hur omfattande bråcket är.
Om en del av ett organ, som till exempel ett tarmparti, fastnar i ett bråck och inte kan tryckas tillbaka talar man om inklämt bråck. Organets blodförsörjning stryps och det drabbas av vävnadsdöd. Tillståndet är akut och livshotande. Tecken på inklämning är rodnad, värme och ömhet.
Diagnos
I samband med den kliniska undersökningen känner veterinären på bråcket och bedömer hur stor bråckporten, öppningen, är samt om svullnaden är varm, öm eller rodnad. För att ställa diagnosen diafragmabråck behöver ofta en röntgenundersökning göras. Det kan eventuellt även gå att diagnostisera tillståndet genom att lyssna med stetoskopet på hundens bröst – om tarmljud kan höras stärker det misstanken om diafragmabråck.
Även andra bråck (utom navelbråck) undersöks ofta med hjälp av röntgen eller ultraljud, för att man ska få en uppfattning om vilka organ som finns i bråcket. Oftast innehåller bråcken följande organ:
- Navelbråck: tarmpartier och/eller fettvävnad
- Bukbråck: tarmpartier, mjälte och/eller fettvävnad
- Ljumskbråck: tarmpartier, livmoder och/eller fettvävnad
- Perinealbråck: ändtarm, prostata och/eller fettvävnad
- Diafragmabråck: delar av levern, magsäck, fettvävnad och/eller tarmslyngor
Behandling
Med undantag för medfödda mindre navelbråck, som kan växa bort när valpen blir större, behandlas bråck vanligtvis kirurgiskt. Bråckinnehållet återförs till bukhålan och bråckporten sys igen. Operation av diafragmabråck är mer komplex, eftersom hunden behöver konstgjord andning eller respirator under operationen. Ingreppet görs via bukhålan och organen som stjälpts in i brösthålan dras tillbaka in i buken, varefter bråckporten försluts. Vid perinealbråck bör man även förebygga vidare testosteronpåverkan genom att kastrera hunden. I en del fall kan det vara möjligt att bromsa utvecklingen av perinealbråcket genom att i ett tidigt skede ge hunden en kemisk kastrering.
Prognos
Vid okomplicerade bråck utan inklämning är prognosen god. Inklämning innebär risk för kallbrand i den inklämda vävnaden och därmed risk för bukhinneinflammation, blodförgiftning och chock. Om hunden klarar den akuta krisen är prognosen dock god. Perinealbråck som inte opereras tidigt kan medföra en ökad risk för nervskada och nedsatt funktion i urinblåsan och/eller ändtarmen. En hund med medfött diafragmabråck kan även ha andra missbildningar som påverkar prognosen. Om bråcket uppkommit till följd av trauma beror prognosen även på hundens eventuella andra skador.
Publicerad maj 2017