Prostata är en könskörtel hos hanhundar vars funktion är att producera sädesvätska. Körteln är lokaliserad runt urinröret strax framför urinblåsan. Störningar i prostata är vanligt hos hund.
Symtom
En låggradig förstoring av prostata ger sällan kliniska symtom. När prostata är kraftigt förstorad kan hunden få problem med att avföringen. Hunden kan sitta länge och krysta, och avföringen kan ha en avvikande form (platt eller tunn). Risken till perinealbråck (utbuktning på sidor av ändtarmen) ökar när hunden har svårt att bajsa och krystar mycket. Mer sällan uppkommer urineringsbesvär.
Det första och vanligaste symtomet på en påverkad prostata är dock att det droppar blod från penis. Hundar i avel kan få nedsatt fruktsamhet och parningsvillighet.
Om det finns löptikar i närheten kan symtomen förvärras, då prostata blir mer aktiv. En förstorad prostata är mer infektionskänslig och hunden kan drabbas av akut prostatit, vilket är mycket smärtsamt.
Diagnos
Flera undersökningar kan behövas för att ställa diagnos. I samband med klinisk undersökning kan man känna på prostatans form och storlek genom en så kallad rektalundersökning, och man kan se en förstorad prostata vid en röntgenundersökning. Ultraljudsundersökning är dock den metod som ger mest information, då man förutom att påvisa storleksförändring också kan bedöma prostatavävnaden samt upptäcka eventuella abscesser, cystor eller andra förändringar.
Behandling
Kastration är en effektiv behandling, då körteln snabbt tillbakabildas efter att testiklarnas hormonpåverkan upphört. Vid kemisk kastrering blir effekten densamma men man bör vara uppmärksam på eventuell försämring av symtomen på grund av ”flare up”-effekten som ibland ses de första veckorna efter att behandlingen skett.
Det är också möjligt att behandla själva prostata med ett läkemedel som motverkar könshormon. Detta ges som en tablettkur i sju dagar och har effekt en längre tid. En sådan behandling behöver ofta upprepas en gång om året.
Avelshundar
Även om BPH inte ger kliniska symtom i det tidiga skedet kan sädesvätskans kvalitet bli påverkad, vilket kan försämra fruktsamheten. Därför rekommenderas att regelbundet låta undersöka hanhundar i avel. Avelshundar som är omgivna av tikar till vardags har en större risk att utveckla problem. Läkemedelsbehandling mot BPH enligt ovan görs med tätare intervall hos avelshundar, exempelvis var femte månad.