Definition
Blåsljud upptäcks när man lyssnar på hjärtat med stetoskop. Blåsljud kan vara olika kraftiga och brukar indelas i 6 olika grader, där 1 är det allra lindrigaste och 6 det kraftigaste. Blåsljud kan höras tydligare över vissa områden på bröstkorgen, beroende på var i hjärtat blåsljudet uppstår, och även i olika perioder i hjärtats kontraktionscykel. Så kallade systoliska blåsljud är vanligast, de hörs när hjärtat drar ihop sig och trycker ut blodet i kroppspulsådern (aorta) och stora lungpulsådern (lungartären). Diastoliska blåsljud är ovanligare, de hörs när hjärtats båda kammare slappnar av för att fylla på blod från förmaken. Var på bröstkorgen och när i hjärtcykeln blåsljudet kan höras kan ge ledtrådar om vad som orsakar blåsljudet, men säker diagnos kan sällan ställas utan att undersöka hjärtat med ultraljud.
Orsak
Blåsljud beror oftast på någon form av hjärtsjukdom och bör därför utredas vidare. De kan vara medfödda och bero på missbildningar i hjärtat eller de stora kärlen. De kan också vara förvärvade, det vill säga att de har uppstått senare i livet. Blåsljud kan vara tillfälliga (intermittenta). Många blåsljud hörs tydligare när hjärtat slår snabbare och kan bli omöjliga att uppfatta när hjärtfrekvensen sjunker.
Det finns enstaka individer, oftast unga och/eller vältränade, som har blåsljud utan att man kan påvisa något onormalt med ultraljud. Även dräktiga tikar kan få tillfälliga blåsljud som försvinner när kroppen återhämtat sig efter dräktigheten. Om man med ultraljud har uteslutit hjärtsjukdom kallas dessa blåsljud fysiologiska, eftersom hjärtat är normalt och de sannolikt beror på att hjärtat pumpar så kraftfullt att det uppstår virvelbildningar i blodet.
Andra tillstånd, som blodbrist eller feber kan ge upphov till tillfälliga blåsljud som inte beror på primärt hjärtfel. I så fall bör blåsljudet försvinna när grundsjukdomen är under kontroll.
Alla hjärtsjukdomar ger inte upphov till blåsljud så hjärtsjukdom kan inte uteslutas enbart genom att lyssna med stetoskop.
Symtom
Både djur och människor kan ha blåsljud och hjärtfel utan att känna sig sjuka, eftersom hjärtat fortfarande klarar av att utföra sitt arbete. Blåsljud i sig självt ger inga symtom men det är oftast tecken på en mer eller mindre allvarlig hjärtsjukdom som i sin tur kan ge symtom.
Om hjärtsjukdomen försämras med tiden kan hjärtsvikt uppstå. Det beror på att det sjuka hjärtat inte längre klarar att upprätthålla en tillfredsställande blodcirkulation.
Hjärtfel kan ge mer eller mindre allvarliga rytmrubbningar (arytmier), det vill säga elektriska störningar som ger upphov till extraslag och oregelbunden hjärtverksamhet. Om de är lindriga märks ingenting på hunden, men om de är allvarliga kan de leda till svaghet, kollaps, svimningar och plötslig hjärtdöd.
Vad kan man göra själv?
Uppfödare bör naturligtvis sträva efter att bara använda friska djur till avel och att besiktiga valpar som ska säljas. Som blivande djurägare bör man se till att den hund man tänkt köpa är veterinärbesiktigad, vilket inkluderar att en veterinär lyssnat på hjärtat med stetoskop, och att man får ett intyg på resultatet av besiktningen.
För vissa hundraser finns bekämpningsprogram, exempelvis för mitralisendokardos/myxomatös klaffsjukdom hos Cavalier King Charles spaniel och för dilaterad kardiomyopati/DCM, hos Dobermann. Svenska Kennelklubben och rasklubbar kan ge mer information om eventuella sjukdomar inom rasen och pågående bekämpningsprogram.
En annan sak man kan göra är att be en veterinär lyssna på din hunds hjärta med jämna mellanrum för att kunna upptäcka om ett nytt blåsljud uppkommit.
Man får inte hjärtfel av övervikt, men om hunden har hjärtfel är det viktigt att hålla den slank eftersom fetma medför extra arbete för hjärtat och ger sämre lungfunktion.
När bör veterinär uppsökas?
Valpar eller vuxna djur som ska säljas bör veterinärbesiktigas innan försäljning. Om ett blåsljud upptäcks bör det utredas vidare med ultraljud för att försöka bedöma om blåsljudet beror på sjukdom och om den i så fall riskerar att påverka livskvalité och livslängd.
Eftersom de flesta hjärtsjukdomar inte är medfödda, utan uppträder med tiden och ofta ger upphov till blåsljud är det klokt att låta veterinär lyssna på hjärtat även om du inte misstänker att din hund är hjärtsjuk. Om blåsljud upptäcks när man lyssnar på hjärtat rekommenderas vidare utredning hos specialist. Utifrån utredningsresultatet kommer veterinären att ge råd och anvisningar.
Om du vet att din hund har hjärtfel bör du omedelbart uppsöka veterinär om du noterar tecken som kan tyda på hjärtsvikt, exempelvis andningsbesvär, svimningar eller bukighet.
Diagnostik
Vid utredning av misstänkt hjärtfel kan veterinären förutom att lyssna med stetoskop (auskultera) även utföra ultraljudsundersökning, EKG-undersökning, röntgen och blodprov beroende på symtom och typ av sjukdom.
Behandling
Beroende på typ och grad av sjukdom samt symtom ordineras behandling och återbesök för uppföljning hos veterinär. Många djur med hjärtfel behöver dock inte behandlas om de är symtomfria och förändringarna är lindriga.
Ofta förvärras tyvärr sjukdomen med tiden, och medicinering blir då aktuell. Om hjärtsvikt med vätska i lungorna (lungödem) uppstår kan inskrivning på djursjukhus för intensivvård bli nödvändigt. Vård kan då ges i form av exempelvis syrgas, upprepade doser av vätskedrivande medicin, behandling av arytmier och fortlöpande utvärdering av behandlingsresultat. Sådan behandling pågår ofta två till tre dagar innan patienten kan åka hem. I allvarliga fall kan förväntat resultat av insatt behandling utebli och man blir tvungen av avliva hunden för att undvika lidande.
När den inledande behandlingen haft avsedd effekt följs den vanligen av livslång behandling i hemmet, ofta med flera olika mediciner. Med hjälp av medicinering kan många djur få en god livskvalitet under en längre period, även om hjärtsjukdomen sällan kan botas. För optimalt resultat är det mycket viktigt att man som djurägare noga följer veterinärens anvisningar om medicinering, vård och återbesök.